Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Om humor och satir, af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om humor och satir.
——
Satiren och humorn äro bröder, att utreda deras stamträd skulle
föra oss in på alltför djupsinniga psykologiska forskningar, det mä vara
nog att anmärka, att, när de föddes, dansade en stjema, liksom för
Shak-speres Beatrice.
Man skulle knappt tro, att de vore slägt en gång, när man ser i
hur olika ära de hållas.
Satiren behandlar man alltid som mauvais sujet, man ger honom
ovett eller ett skyggt erkännande och beklagar, att han inte hunnit krypa
ur sitt skinn ännu, uppmanar honom att böja sig vid korset, eller skaffa
sig ett hem och goda tofflor och en tryggad ställning och litet punsch
och att tämja sitt elaka hjerta. Humorn, honom har man inga
bekymmer för, hvarken i detta lifvet, eller det tillkommande, han är ädel, man
blir sjelf litet ädel genom att uppskatta honom och säga honom
artigheter och gör sig förtjent af att se sig sjelf på en god middag. Är han
frispråkig, så är det bara snillets rättigheter, som göra sig gällande, är han
fattig, så förtjenar han att snart bli rik, är han rik, så är han desto mer
att beundra, som af sin naturs öfverflöd drifves att dela med sig af glädje
och till och med skratta hjertligt åt dem, som nätt och jemt äro värdiga
att stå i samma adresskalender som han.
Men ändå äro de båda bröder.
Hvem, som är äldst af dem, kan vara onödigt att leta ut, man
torde dock utan att gräfva - i minnet kunna säga det vara satiren på den
enkla grunden, att denna är till sitt väsen mera subjektiv, omsätter intrycken
omedelbarare och i primitivare former, framgår ur en mindre
sammansatt stämning än humorn.
Men det kan vara af intresse att tänka efter, hvilken af de två
som är bäst.
Humorn naturligtvis svarar man och får sig ett billigt skratt, humorn
utan all fråga. Ha vi inte hört det alla, veta vi inte, att humorn har
hjerta, medan satiren . . . . ?
Är det inte en afgjord sak för oss alltsedan vi voro barn, ha vi
inte alla minnet af den humoristiske farbrodern, som hade konfekt i fickan
och spelande ögon och ofantligt roliga påhitt och togs mot med
glädjeskri, medan satirikern, om vi voro olyckliga nog att råka ut för en sådan,
gjorde ett oroligt, opålitligt intryck, och aldrig hade så goda karameller
som den andra. Hvilken som är bäst af de två ? Är det lurande humor
i frågan eller misslynt, egenkär satir? Den som är filosofiskt anlagd och
har haft tillräckligt med ledig tid att läsa någon lång bok om estetik af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
