Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Om humor och satir, af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
någon professor, som farit till Rom för att lära sig skrifva riktigt långt
om sådant der, finner också genom en enkel rekapitulation i minnet till
visshet styrkt, att humorn egentligen är det finaste och högsta,
menni-skoslägtet frambragt (handen respektfullt för ögonen, medan man passerar
förbi religionen!) och den humor som präglar några grekiska verk
det finaste och i egentlig mening roligaste af alltihop, ehuru man ännu
aldrig sett i synen den dödlige, som någonsin skrattat åt dem.
J T Den vore kanske inte så svår att bevisa för oss heller, humorns
’hfverlägsenhet, om vi kände oss upplagda att ta den filosofiskt, vi ha
snuddat vid bevisen redan, — men det må en annan göra och äta det
Hll sitt bröd, som Sancho säger, nu skulle vi vilja se saken enkelt och
omedelbart.
v ’ ; Vi lemna således det abstrakt intellektuella åt dem, som det roar
Att abstrahera bort sin intelligens, och söka att se humorn och satiren
‘•fen oss så kroppsliga och lefvande, vi kunna, se dem i ansigtet och afgöra
jhvilken vi tycka bast om, låta hela vår personlighet spela in i omdömet,
Jbäde hela hjértat och hela gallan.
i Är det sant, det vi lärde som barn, och som man säger rundt
ymikring oss ännu, att af de två det är bara humorn, som har hjerta,
att det är bara den, som är ädel, emedan den har tårarne i sina egna
gfcon eller åtminstone aldrig långt till näsduken, medan satiren ibland tar
sig för att locka tårarna i andras ögon på ett temligen brutalt sätt. Är
det sant först ooh främst, att satiren är elak?
Det är sant, att den hatar, men är då hat i och för sig; förkastlim
7 7 O O
alldeles? Låt oss lemna söndagstonen och döma efter som vi tillåta oss
•att vara de sex af veckans dagar! Att hata en medmenniska kan vara
dåligt nog och är säkert tråkigt, men att hata en menniskas meningar,
©gerningar, den princip, han representerar, är det inte lofligt, är inte
kul-; : turarbetet byggdt ett godt stycke på sådant hat? Det är inte ofta kallt,
T det hjerta, som hatar, — det kan vara det; som bekant bränner ocksa
, den yttersta köld — men den, som intensivt hatar en princip, gör det.
| emedan han intensivt älskar en annan princip. Det stora hatet är skuggan
. af den stora kärleken, skarpare i konturen, ju lifligare denna är; om den
så finner tillfälle att visa sig direkt eller bara med den skugga, det ger,
betyder intet för dess styrka. Sådant hat är grunden till satiren, sådant
hat har hvässat dess stick- och huggvapen, men de ha smidts i hetta.
Vidare är satiren inte lycklig, men bör man då vara särskildt
ovänligt stämd mot olyckan, om den också inte gråter och inga slantar begär?
Och humorn, hvad är då humorn?
Hur många stora namn klinga icke för öronen bara för ordet,
Rabelais, Cervantes, Shakspere, nästan de vackraste namn, literaturhistorien
eger, kan man våga göra ett anfall på ett läger, som har så respektabla
skyltvakter.
Nä, det är inte heller deras humor, som att börja med uppkallar
motsägelseanda mot öfverskattning, den hvilar i olympisk ro — så godt
den får vara i fred för systematiserande professorer —, vi buga oss
respektfullt och gå förbi dem alla, jag vill nu blott påminna om, att de
ha en god del satir i sitt skämt, skall föröfrigt till sist komma tillbaka äfven
till dem. Men den humor, jag egentligen tänkte på, det är den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
