Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. II. »Lilla Londons» afvigsida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Och från höjden af sin göteborgska storhet blickar han sedan
välvilligt ned på den stackars främlingen med en min, som tydligt
frågar: »Si, är icke här allt ganska godt?» Och denne måste
erkänna, att Göteborg är en mycket vacker stad.
Men under sina promenader har främlingen redan lagt märke
till ett och annat, som icke synes honom vara så ganska godt.
Om han kommer från »sta’n», hoc est hufvudstaden, med dess
lifliga befolkning, så har han genast med stilla undran observerat,
hur stelt det tyckes vara på gator öch promenader: herrar och
damer skrida fram högtidliga som Egyptens präster, hälsande på
hvarandra med butter min, herrarne nonchalant trots stelheten och
damerna med en blott aning till en nackböjning. Han blir knuffad
och skuffad, trots att han går på rätt trottoar — »vi bry oss inte
om det där dumma påhittet med trottoarrätt», förklarar hans ciceron
— och ser med förvåning, att det håf tycks vara damerna s’om få
vika ur vägen för mötande herrar, och icke tvärtom; när han med
sin invanda artighet mot det svagare könet skyndsamt viker åt
sidan för en dam och, om han råkar snudda vid henne, med ett
»Pardon!» lyfter på hatten, får han en frågande blick, som förråder
en absolut ovana vid ett sådant bemötande. Hans undran ökas,
då han ser och hör en uniformerad poliskonstapel, som af en äldre
fru anmodas att lämna en upplysning, besvara hennes höfliga fråga
i kärft afvisande ton och utan att ens föra handen till
mössskärmen.
I sin hos en oförståndig främling förlåtliga harm vill han
skynda fram för att höfligt men bestämdt tillrättavisa mannen;
men hans med »de lokale Forhold» välbekante ciceron häjdar honom
med ett ängsligt: »För guds skull — vill ni bli arresterad och
bötfäld för förnärmelse mot polis?»
Han lugnar då sina upprörda känslor och börjar studera de
förbipasserande. Och efter en stunds granskning stadgar han sitt
omdöme därhän, att damerna äro vackra och ståtliga, men stela
och kalla och sakna finare färgsinne i fråga om sin eljes vackra toalett
samt sprida omkring sig ett moln af kvalmig parfymdoft; de yngre
herrarne finner han snobbiga, med illa tillskurna kläder och föga
uttrycksfulla drag, medan han om de äldre herrarne endast
anmärker, att de — ha polisonger. De unga vackra flickorna förvåna honom
ytterligare genom att, då han ser beundrande på dem, antaga en
förtörnad, surmulen min, i stället för att han är van vid att vackra
kvinnor se så älskvärda ut som möjligt, då man beundrar dem.
Så stiga han och hans följeslagare upp i en spårvagn, där
han finner de åkande sitta insvepta i den djupaste tystnads
värdighet och betrakta hvarandra med högdraget missbelåtna miner.
Han gör ett försök att öppna en konversation med en midt emot
sittande herre, men mötes af en så iskall enstafvighet och blir
föremål för så undrande och ogillande blickar, att han finner det
angenämast att lämna spårvagnen åt sitt öde.
Efter ett besök på teatern, hvarest han väcker allmän
uppmärksamhet genom att skratta högt åt en tysk fars, slutar vår
främling sin dag på en restaurant, där han i början gör den reflek-
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
