Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. II. »Lilla Londons» afvigsida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
tionen, att det måtte ha inträffat något sorgligt eller obehagligt,
eftersom gästerna vid alla bord se så nedstämda och tungsinta ut
och samtala endast i hviskande ton. Han meddelar detta sitt
antagande åt ciceronen, som svarar: »Asch, ni pratar! Så här går
det alltid till på en hygglig restaurant!» Och då han vid detta
svar brister i högljudt skratt, se de kringsittande infödingarne på
honom, som om de menade: »Den där måtte redan ha fått för
mycket till bästa, som för ett sådant väsen!»
Senare på kvällen iakttager han, att äfven infödingarne kunna
skratta och prata högt, när de väl »fått upp ångan»; men nu tycker
han, att de äro för bullersamma och att deras glädjeutbrott icke
äro synnerligen fina.
Hans vän presenterar honom emellertid för några »trefliga prissar .
Efter en timmes konversation vid whiskyglasen klassificerar han
deras samtalsämnen såsom varande af två slag: i) affärer och
2) »vågade» anekdoter, uppblandade med ett par aktuella
små-skandaler. Hans försök att upptaga politiska och sociala frågor
falla tungt till jorden, och hans attack på en konstnärlig fråga ger
endast signalen till ett par skvallerhistorier om en aktris. Slutligen
blir han så förvirrad, att han i de »trefliga prissarnes» kvickheter
tycker sig finna endast witzar och ordrytterier, men ingen humor,
och till och med tycker, att själfva deras göteborgska dialekt är
ful och obehaglig, om än icke fullt så ful och obehaglig som deras
sed att vid tilltal benämna honom helt kort »herrn».
Så lämna de lokalen. Det råder stark, våt dimma där ute,
och då han beklagar sig häröfver, svarar hans ciceron stolt: »Jojo
men, äfven i fråga om vädret kunna vi med skäl kalla vår stad
för lilla London!» Och han gör då den djupsinniga reflektionen,
att göteborgarnes lynne och karaktär måtte bero på det bekanta
»Göteborgsvädret».
•i* ’
❖
Ja, sådana ögonblicksbilder kan en främling i sitt oförstånd
få vid ett första besök i vår stolta stad. Och om han är nog
oförsiktig att stanna i »lilla London» och låta Asmodeus vägleda
sig i dess mysterier, torde det kunna hända, att dennes kitsliga
randbemärkningar till texten komma honom att finna sina första
flyktiga intryck alltför mycket bekräftade.
Det är helt naturligt, men därför icke mera fägnesamt, att
Göteborg eger ett köpmanssamhälles egenskaper i olika riktningar.
Icke som att staden skulle rymma inom sin hank och stör en rad
af stolta, fräjdade köpmannafurstar med äfven i fjärran länder
uppskattade namn, genomsolida affärer, djärf och framsynt blick,
storslagenhet i företagsamhet som i sitt lefverne; så har det varit,
säga de gamle, men den glanstiden är nu ett minne blott, och i
min förra uppsats om »den Oceanska affärsmoralen» sökte jag
uppvisa några af orsakerna till affärslifvets tillbakagång. Men så, att
pänmngen här är den allherskande guden, hvars välde tryckt sin
prägel på allt stadens lif, i stort som smått. Här finnas många
kyrkor, i hvilka söndagligen dyrkas protestanternas gud,
katoliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
