Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. II. »Lilla Londons» afvigsida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2QO
gör på egen bekostnad upp de beräkningar och planer, som det
hade varit stadsfullmäktiges eller åtminstone de »ledande»
affärsmännens skyldighet att för längesedan hafva klara; men i stället
för att blygas och tacka honom, ställa vederbörande sig kallt och
ointresseradt afvisande mot honom. Han tillhör icke de styrandes
krets, han är icke bror med hvarken borgmästare eller råd, han
umgås icke i de »förnäma» familjerna, är icke ens släkt med någon
af styrpinnarne: hur skulle något godt kunna komma från en sådan
obskur utbörding!
Jag talade nyss om de politiska valen. Vid valen till den
förra perioden vunno Göteborgs allmänna valmöten en bedröflig
ryktbarhet öfver hela landet genom sin larmande och tumultuariska
karaktär. Den oinvigde tror kanske, att det var de förfärlige
radikale arbetarne, som tillstälde dessa skandaler; men det är ett
fullständigt misstag. Det var det konservativa, samhällsbevarande
partiet, som på de frisinnades — jag kan gärna säga arbetarnes —
valmöten uppträdde med later som från hållstugor och ölkrogar;
det var en af några unga konservativa grosshandlare ledd skara af
med halfvuxna pojkar uppblandade kontorister och bokhållare, som
gåfvo mötena deras karaktär af, med förlof sagdt, »buslif».
Detta är betecknande nog för andan inom denna kår, som ju
omfattar de blifvande själfständige affärsmännen i staden och som
väl kan sägas vara det egentliga »unga Göteborg», samhällets hopp
och framtid. Hos denna kår synes också hafva koncentrerats all
den pänningdyrkan, den krassa lifsuppfattning, det öfvermodiga
själfsvåld, som prägla Sveriges andra stad.
Då frågan om anslaget till ett stadsbibliotek var å bane,
hördes många arbetare ifra för detta kulturmedel, men bland stadens
kontorister och bokhållare hördes blott en mening: »Äh, hvad
skola vi med ett stadsbibliotek att göra?» De kände sig
tillräckligt »bildade» förut — och icke torde man, när biblioteket en gång
blir färdigt, få se många af den kåren bland de bildningssökande!
Det ger ju ingen klingande valuta att sitta och skaffa sig litet
vetande, när detta icke alldeles direkt behöfs för den plats man
sköter.
En liten episod, som inträffade vid Gustaf Adolf sfesten, är
obetydlig i och för sig, men lämnar en belysning af den
taktfull-het, som utmärker vissa kretsar. Bland många andra hade äfven
Göteborgs kontoristförening nedlagt en vacker blomstersköld vid
hjältekonungens staty; alla de andra hyllningsgåfvorna, kransar och
sköldar, upphängdes efter festen i Museum, men nämda förening —
tog tillbaka sin gåfva och placerade den i rökrummet i sin lokal,
lika pietetfullt som prydligt!
Bland detta »unga Göteborg» är det man finner
antisemitismen mest utbredd och i sin krassaste form.
Det kan nämligen icke förnekas, att det i Göteborg råder
ett mycket allmänt hat mot judarne. I någon mån ha desse nog
en del af sina egna att tacka härför, i det att de uppträdt alltför
maktlystet och öfvermodigt hänsynslöst; men i det stora hela är
antisemitismen i Göteborg blott ett utslag dels af afund — öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
