Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. II. »Lilla Londons» afvigsida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2g6
garna tack vare den numera äfven i Sverige införda »totalisatorn»
hota att blifva endast en hasardsport för spelare, så hota de
ständiga sporttäflingarna med sina prisutdelningar att förvandla
idrottsmännen till ensidiga »professionister», som afskräcka andra och
mera höra hemma på cirkusarenan än på sportfältet:
Detta är ju fullständigt internationelt, men hör till en teckning
från Göteborg, då det äfven här tryckt sin stämpel på en stor del
af ungdomen. . En flyktig blick på de bicyklister, som befara
Göteborgs gator, visar genast, huru en del sportsmän fatta hjulsporten:
sitter den åkande äfven vid sakta fart krokig som en sprättbåge
och framåtlutad som om det gälde att i svindlande fart täfla om
ett pris, så är han en äkta sportsman, men om han sitter rak och
käck, med kraftig och sund hållning, så är han en — telegrafpojke!
Och nu vill jag afsluta alla mina elakheter med en liten fullt
sannfärdig anekdot, hvars anknytning till kapitlet om hyckleriet
och därmed typiska karaktär för Göteborgslifvet jag öfverlemnar
åt läsaren att utspekulera:
Det var en gång en rik man, som många äro väl det; han
var mycket rik och tillhörde en af lilla Londons allra förnämsta
och mest kända familjer. Han var ostentativt religiös, men följde
dock Luthers ord om vinet och gäddan och föraktade icke hvad
lifvet’ eger att bjuda en rik ung man. Så vardt han sjuk, och ett
par tre vänner kommo ut till hans landtställe och spelade ett parti
»priffe» med den sjuke för att förströ honom. Etter en stund lade
den sjuke ned korten, just som man hade gifvit och han satt —
eller rättare sagdt låg — i förhand, samt talade och sade:
»Mina kära vänner! Jag är sjuk och kan dö — låtom oss
för lifvets fröjder icke glömma dess allvar!»
Och så tog han fram en bibel och läste upp ett kapitel för
sina medspelare, hvilka sutto tysta och, såsom de efteråt sade,
»höllo god min i elakt spel». Slutligen kom han till kapitlets slut,
slog igen bibeln och tog upp sina kort:
»Amen! — Jag säger klöfver!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
