Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. III. Den naturalistiska idealismen i Storbritannien och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
ende af Danmarks betydligare målare, som här är känd genom en större
utställning.
Om de danska opponenterna gällei att de, med viss sa faror för
sin nationella egendomlighet, närmat sig den riktning, som man — med
den vanliga ifvern att skaffa sig lätthandterliga, språkliga skiljemynt —
kallar symbolism, och att de bättre lyckas med syntetismen. Mot bruket
af dylika snabbt präglade skiljemynt skulle intet vara att invända, ifall
inte slagorden en gång för alla hade en så underbar makt att — för
såväl vänner som anhängare — dölja tankarna.
. . j Z . ! * ■
Det klöfverblad af tyska målare, hvilka liksom de engelska, ur sin
egen naturgrund skapat en naturalistisk idealism, långt innan Frankrike
gjort symbolismen modärn, bildas af den nu döde Marées, af Arnold
Böcklin, och ensittaren i Frankfurt a. Main, Thoma*). Den sistnämde
hade jag glädjen att »upptäcka» på Secessionen, genom en Såningsman,
fängslande genom den stora, om Dürers träsnitt erinrande
liniebehand-lingen och förvånande genom en färg så tunn, att de fina brungula,
grågröna och blågrå tonerna tycktes vara endast en lätt färgläggning af
ytorna mellan ett träsnitts starka konturer.
Thoma’s gubbe sådde; icke med den storhet i rörelsen, ej heller
i ett landskap af den stämning,- som hos Millet’s Såningsman, hvilken
inger känslan af att man bortom horisonten har hela den bördiga jorden
och hela den efter bröd hungrande mänskligheten, åt hvilken denne ene
myllar kornen i jorden. Millets såningsman är mot Thoma’s som en
gestalt hos Homer mot en hos Runeberg. Men Thoma’s kraftige
hedersman var så religiöst fyld af sitt kall att man lika litet glömmer honom
som bonden Paavo. I minnet stannade också en annan liten bild:
hufvudena af en sagoberättande gumma och ett par storögda, lyssnande
barn belysta af det blåhvita månskenet, en bild entonig i färg och naiv
nästan som en Luca della Robbias relief. Böcklin, som på grund af en
långvarig sjukdom, under de senaste åren föga tagit del i Münchens konstlif,
utstälde i år både i Glaspalatset och på Secessionen. På den förstnämda
utställningen hade han en af sina svagaste taflor, Teutonstriden. Och
på Secessionen**) representerades han äfven hufvudsakligen af äldre
arbeten, ty den dit anmälda Triptyk, på hvilken han sedan 1892 arbetat,
hann ej bli färdig. Under utställningen tillkom den ena taflan efter ’
den andra af Böcklin, så att han som en tysk granskare yttrat, där upp-’
lefde en »consecration». Han kom äfven personligen till utställningen •—
— den första han på flera år besökt. Den nyssnämda triptyken, som
icke kom, har till ämne Venus genetrix. Böcklin, som under sin sjukdom
vistats i sitt fädernesland Schweiz, bor nu åter i Florens, i det land, där
han föddes som målare. Och kanske kan det älskade Italien gifva den
*) Ej att förväxla med den unge V. Thomas, hvilken 1894 icke utstälde på
Secessionen; ej häller voro Heine, Eckman och andra af de yngre de tyska
sec-sesionisterna där representerade, däremot utstälde Strohentz, en af dessa löftesrika
ungdomar.
**) För Fürstenbergs galleri inköptes en af de på Secessionen utstälda taflorna
af Böcklin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
