Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. III. Den naturalistiska idealismen i Storbritannien och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
närens egen känsla, ett urval och en intensifiering, hvilka suggestivt låta
åskådaren erfara konstnärens egen stämning. Dessa landskap blifva
själstillstånd hos oss, emedan de först varit det hos målaren själf.
Detsamma gäller om kolritningarna och pastellerna från Karl
Nordströms Visby- och Djurgårdsperiod, det lyckliga skede i hans konst, när
han tolkade skymningens och höstens, nattens dch vinterns stämningar på
ett så djupt gripande, så genialt sätt, att dessa bilder gjort honom till den
vpperste lyriske diktare af tungsinnet i den svenska naturen. Hvad han på
den sökandets mödosamma väg där han nu befinner sig, kan nå fram till,
komma väl de närmaste åren att visa. Hans Påskeld och ännu ett
par andra taflor på Konstnärsförbundets utställning 1894 ge hopp om
härliga verk, när han arbetat sig igenom den frestelse till konstruktion
— genom alltför bestämda konturer, och en oförmedlad färgskala ■—
hvilket, särskildt när det gäller naturens mäst rörliga och skiftande
föremål — skyar och vågor —- döda den stämning, ’hvilken en måttfull,
syntetisk behandling däremot fördjupar. Stora linier och starka,
samlade färgintryck, inom gränsen af det natursanna, verka suggestivt; men,
å andra sidan om denna gräns, verka de endast förvirrande. När sedan
efterhärmare oafsiktligt karrikera föredömet, får man se alster, hvilka
endast hafva sina jämförelsepunkter i kolorerade barnboksplanscher för
femtio år sedan.
Karrikaturen, afsigtlig ‘eller oafsigtlig, är emellertid oskiljaktig från
all .sträfvan att vidga konstens område. Och som uttryck af en sådan
sträfvan voro Warbergskoloniens senaste landskapsstudier af lika mycket
intresse som Edvard Munchs människostudier. Alla verkade såsom ett
sökande, med afseende å uttrycksmedel för hvad konstnärerna vilja gifva,
nämligen af konsten hittills icke skildrade syner och känslor. Att
missgrepp under en sökandets tid ega rum, är sällan farligt för de begåfvade
konstnärerna sjelfva, hvilka lära genom dem. Farligt är det endast för
härmaren, hvilken anser sjelfva missgreppen som det geniala.
Norrmän och danskar voro i mycket ringa grad representerade på
de tyska utställningarne och finnar alls icke. Men i Kristiania och på
den fria utställningen i Köpenhamn fick man en god öfversigt af Norges
och Danmarks unga konst.
Thaulow och Werenskiold, Krogh och Peter sen, Munthe och Munch
känner man i Stockholm genom deras verk, liksom Skramstad och
tecknaren Kittelsen. Men af de i utlandet bosatta norske målarne känna vi
blott den äldre Gude\ af de i Norge hemmavärande äro här endast
till namnen kända Skredswig och målaren-poeten Otto Sinding (en af
de tre geniala bröder, af hvilka Stefan är skulptören och Kristian
kompositören) ; Hans Heyerdahl, som likt Sinding lutar åt symbolism,
eller snarare syntetism, så äfven Holmboe, hvars fina skönhetskänsla gör honom
särskildt egnad för dekorativa uppgifter, m. fl. Obekant är här den
löftesrika ungdomskaran, såsom Soot, Bratland, och andra. Af danskarna
är i Stockholm alldeles okänd den bizarre Villumsen, som .sökt dana en
symbolistisk stil genom sina färgade och förgylda relief bilder; den
känslige, stämningsfulle, med prins Eugens konstnärstemperament besläktade
Julius Paulsen; den dämpade, till ömtålighet fine, Vilhelm Hammershøj,
Zahrtmann, och ännu några andra, hvilka, jämte syskonen Skovgaard,
utgöra de danska opponenterna. Bland icke opponenter är Kroyer den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
