Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
betydlig tid och, säges det, stor kostnad, nu blifvit nedlagd såsom
öfver-stigande Operans krafter; ytterligare ett missöde torde förestå vid det i
sig själf prisvärda upptagandet af Humperdincks »Hans och Greta»; att
nämligen besätta de två hufvudrollerna med fröknarne Lindegren och
Sparrman frukta vi vore att redan från början slå ihjäl pjesen. Det
tycks väl, som om man i fru Linden hade en själfskrifven Hans, hvilken,
om någon, skulle kunna bidraga att skänka det täcka stycket längre lif
än som antagligen nu blir fallet.
Ett lyckligare grepp var återupptagandet af »Carmens och
titelpartiets anförtroende åt fru Linden, som egendomligt nog icke fått gifva
denna roll på 2 i/2 år. Carmen är nu en gång för alla publikens
favoritopera par préférence och borde väl icke saknas på repertoaren, då här
finns två sångerskor, fru Linden och fröken Almati, som kunna alternera
i Carmens parti, och tillika hr Bratbost i nödfall kan intiäda i hr
Öd-manns ställe som Don José.
Emellertid har nu »Carmen» upptagits med fru Linden, som de
två gånger den hittills gifvits gjort stormande lycka och fått spela för
utsålda hus. Fru L. gaf vid sitt förra uppträdande hösten 1893 en
bland de bästa Carmen-typer, vi här sett, men arbetade då, som bekant,
under rätt ogynsamma förhållanden; hennes återgång till K. Operan
tycktes ej vara gema sedd på vissa håll, man gaf henne t. ex. som
motspelare (utom i:sta gången) hr Strandberg, omständigheter, som måste
verka hämmande på äfven den främste artists inspiration. Nu är
förhållandet ett annat: fru Linden intar nu obestridt jämte fru Östberg
främsta platsen bland K. Operans kvinliga artister både i repertoaren och
i publikens gunst* Också är hennes Carmen, sådan den nu ter sig, ett
sannskyldigt mästerverk, som värdigt står vid sidan af hennes Orfevs,
hennes Amneris och Leonora.
Fru L. har gjort rätt betydliga och lyckliga förändringar i sin
Car-mentyp, sedan hon gaf den här första gången, särdeles i de två första
akterna. Hennes första entré och föredraget af Habaneran ha vunnit i
säkerhet och kraft; den snart sagdt enda humoristiska point, som
finnes i operan, scenen med dragonlöjtnanten efter arresteringen i i:sta
akten, har fru L. med säker blick tagit fatt på — det sätt, på hvilket
hon djärft och ’ obesväradt, men alltjämt med kattlik grace tvingar den
förbluffade officeren att retirera, är oemotståndligt roligt. Den smidiga,
slanka figuren är syperb, maskering och kostymering utmärkt (litet ljusare
och gladare färger i 2:dra akten skulle bestämdt vara ännu klädsammare)
och hela apparitionen, särskildt i sista akten, bländande vacker. Att
sångpartiet behandlas med öfverlägsen talang, såväl tekniskt som i
frasering och diktion, behöfver knappt sägas. Vi tveka ej att beteckna
fru Lindens uppträdande i »Carmen» som spelårets hittills främsta
tilldragelse näst efter eller i bredd med d’Andrades gästspel, liksom hennes
Orfevs var fjorårets.
Hr Ödmann har nu en gång som Don José en bland sina yppersta
uppgifter och delade rättvisligen med fru Linden de syn-’och hörbara
bevisen på publikens belåtenhet, som gaf sig luft i bland annat 10 å
12 inropningar endast efter sista akten.
Hr Lejdström som Escamillo gaf toreadorvisan mycket förtjänstfullt,
ehuru ej ännu fullt obesväradt; spelet är väl tillsvidare något elevmässigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
