Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
partiet utan de bedröfliga missöden, som förekommit vid de föregående
två debuterna. Spelet erinrade föga om en ung okonstlad bondflicka,
och visade att debutanten här liksom i »Faust» tyckes ha saknat all
handledning. Rätt störande var ock det hypnotiska inflytande, som den
kungl. logen utöfvade på Zerlina, hvilkens hals och ögon nu voro i
oaf-bruten svängande rörelse mellan Mazetto eller Don Juan och sagde loge.
Ett mysterium för litet hvar blir, att efter dessa tre debuter, som
ej ens den djärfvaste fantasi kan beteckna som lyckade (hr H. V:s för-,
sök i den vägen ha vi svårt taga på allvar), fröken S. lärer blifvit
engagerad och det oaktadt vid Operan redan äro engagerade i o å 15
sopransolister, af hvilka endast fru Östberg och fröknarna Karlsohn, Labia och
Holmstrand kommit till någon nämnvärd användning under spelåret.
Skulle man vilja göra en jämförelse mellan å ena sidan fröken
Sparrmans 2 första debuter och å andra sidan t. ex. fru Brags som Julia
för några år sedan, fröken Petrinis som Margareta eller fröken
K!em-mings i båda dessa partier, lärer jämförelsen på intet håll utfalla till
fröken S:s fördel. Hvad fru Brag angår, är det påfallande, till hvilken
grad hon helt oförskyldt kommit ut ur repertoaren.
För att återgå till fröken Sparrman, var man snart färdig med
uppsättningen för hennes skull af en ny opera »La Colombe», här benämd
»Sylvia», ett af Gounods ungdomsarbeten utan ringaste betydenhet som
musikverk och med sällspordf fadd text; dess upptagande blir oförklarligt
äfven från synpunkten att bereda den gynnade fröken S. tillfälle att låta
höra sig i ännu en roll, som hon förmodligen instuderat i Paris, ty både
i uppfattning af rollen och vid dess utförande var hon allt annat än
lycklig. Sylvia bör enligt texten vara en stolt och strålande kokett, men
blef nu en liten sipp dam med hufvudet på sned, som täflar med hrr
Lundmark och Hansen i tråkighet. Långt öfver de nämnda stod fröken
Karlsohn i den unga gossens roll, men kunde naturligtvis icke ensam
hälla uppe detta obetydliga arbete, som nedlades efter 1 (säger en)
representation.
Ett alldeles liknande öde fick Saint Saèns’ »Fryne». Pjesen är
visserligen ej så tråkig som »Sylvia», ehuru väl den s. k. upplösningen
— arkontens tillbedjan af statyn — är mer än torftig, men hela pjesen
hvilar så uteslutande på titelrollens utförande, att den med denna står
eller faller. Fröken Holmstrand är som Fryne mycket vacker, men här
fordras mer än ett vackert ansikte; det fordras en smidig figur att
uppbära de grekiska dräkterna, det fordras liflighet och glädje i spej och
sång för att förstå, hvarför hela Athen är så intaget i denna
representant för den grekiska lifsglädjen.
När man nu återser pjesen, som i våras gafs med fru Norrie som
Fryne, förvånar man sig nästan, att den då kunde ges närmare ett tiotal
gånger och det i maj, som torde vara teatersäsongens svåraste månad.
Att sä skedde, berodde nog enbart pä det sällsynta behag och den
öfver-lägsna talang, hvarmed fru Norrie gaf lif åt Saint Saèns’ skäligen enkla
produkt. Äfven »Fryne» har man ej vägat ge mer än en gång.
En beklaglig otur tyckes detta spelär förfölja K. Operans direktion
vid nästan alla nyheter och repriser som gått af stapeln; så med
»Brudköpet» och »Don Pasquale» i hostas och nu »Faust», »Fryne» och
»Sylvia; ett annat missöde är att »Valkyrian», hvarpå man ett par år offrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
