Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Privatspektakel, av Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
bjödo mången gång på program och spel, som gjorde dem till
små evenemanger under säsongen, och som möjliggjorde vida
större öfverskott än dessa i månader, helgdag och söken
återkommande privatspektakel, hvilka ofta — ej ens för syns skull —
ha andra ändamål än en tillfällig förstärkning af enskilda artisters
nålpengar.
Det är mot dessa vi rikta våra anmärkningar. Ej därför att
de utgöra respektive artisters försök att öka sina inkomster —
sådant må vara hvars och ens ensak, endast det sker ärligt. Äfven
mindre därföre, att de lyckligt lottades arbete för egna större
fördelar hindrar dem från att ägna lediga stunder åt mera behöfvande
likars understöd — ty en sådan anmärkning gäller ej alla och
inskrider på områden, där det allmänna omdömet ej har något att
göra. Men därför, att dessa privatspektakel i sitt nuvarande skick
äro ägnade att aflocka allmänheten penningar, som — äfven
använda på teaternöjen -— bättre kommo på sin plats såsom hjälp
åt stackars glömda gunstlingar, eller som stöd för den ordinarie
verksamheten vid de teatrar, där artisterna äro fast anstälda och
ej försumma att fordra sin aflöning på klockslag. Och därför,
att dessa privatspektakler, som i konstnärligt afseende oftast äro
mycket underhaltiga, påtagligen och beklagligen störa det arbete,
som ovilkorligen står under den offentliga kritikens domvärjo
— teatrarna må i administrativt afseende vara hur privata bolag
som hälst.
Vi vilja ej inlåta oss på frågan, hvar och när en hjälp är
befogad eller icke. Skola en gång dessa privatspektakel tolereras,
så är naturligtvis Artisternas pensionskassa eller Fredriksons-fonden
minst lika ömmande anledningar som förolyckade spaniorer och
museum i Linköping. Men hvad vi till bestyrkande af våra utsagor
våga påpeka är ett bland många exempel på denna s. k.
välgörenhets försummelser att hålla sig framme, där hjälpen gäller mer än
brödbiten — gäller hela den svenska skådespelarkonstens och
skåde-spelarklassens ära och anseende.
För ett par månader sedan förspordes, att ett af de mera
bemärkta teatersällskapen i svenska landsorten bankrutterat. Kort därefter
annonserade emellertid samma sällskaps f. d. direktör en
Shakspeare-föreställning på operan härstädes, hvaraf inkomsten skulle bereda
honom möjlighet att på nytt trotsa en teatertournées motigheter.
Han hade själf länge tillhört hufvudstadens teatrar, en tid äfven de
kungliga, och räknats bland våra populärare artister, och hans fru
hade i många fall infriat de vackra löften, som hon gaf, då hon
af sin mor presenterades på K. Dram. Teaterns scen. Pressen
gynnade försöket, och föreställningen gick af stapeln, men blef hardt
när en skandal, emedan de tillfälligt anlitade krafter, som stått till
buds för biträde, i intet afseende kunde fylla ens rimliga anspråk.
Publiken, som alltid är skoningslös, när han kan få skratta, och
som med sin biljett köpt sig rätten därtill, skrattade, uppstämde
ironiska applåder och visade sig lida fullkomlig brist på medkänsla
för de stackars människorna, som satt sina sista utsikter på spel —
på ett så dåligt kort som en teaterbiljett. Men i denna salong och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
