Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Privatspektakel, av Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
att lära sig lexan, emedan hon hade/Galeotto-matinéen att tänka
på, ehuru hon spelat Julia tjugu gånger i landsorten . . . Och
följden var den, att man föreslog en generalrepetition — på »Galeotto»!
Äfven denna torde dock, att döma af utförandet på matinéen, ha
blifvit inhiberad . . .
Följande afton uppträdde åter fru Hartmann, på direktörens
förtviflade böner — men efter den betan var dt hon riktigt sjuk!
Nu gälde det att komma med nyheterna. På måndagen gafs
dock ej »Unge grefven» — utan »Galeotto»! På tisdagen
uppfördes ej »Fribytare» — utan »Samhällets stöd» . . . och huru? Låtom
oss öfverse därmed, i glädjen öfver att i morgon få se den tredje
nyheten, herr Hedbergs komedi. . . Men nej, onsdagen kom, och det
vardt hvarken guld eller gröna skogar. Liksom man på måndagen
lånat »Galeotto» från söndagens matinée, så lånade man nu »Förrådd»
från ett annat privatspektakel och fogade därtill »Civilklädd»,
»Cré-monesaren» och (diverse) »Tillfälligheter» .. . Torsdag: »Hjärter
dam» och »Duvals skilsmässa» ... Fredag: »Galeotto» — en
gång till! . . . Hvarför en gång till —.man hade ju »Strandbybor»!
När man betraktar denna sista veckas spellista på k. Dram.
Teatern, vore man frestad att taga tillbaka allt ondt man sagt om
privatspektaklen och om deras förderfliga inflytande på det
ordinarie arbetet. Ty det är faktiskt dessa privatspektakels program,
som under åtta dagars tid räddat teatern från obehaget att nödgas
stänga hela butiken af brist på repertoir. Och det tyckes gömma
sig en nemesis däri, att de räddande englarna från dessa program
ofta äro mycket goda stycken, som teaterns direktion förut refuserat.
Men det är med teaterpjeser som med vin och cigarrer — de fordra
nånting särskildt, som gör det klokast att hvarken smacka eller
räcka ut tungan, innan man har tittat på sin granne . . .
Vi inse emellertid ej, hvarför icke botemedel lätt vore att
finna mot de oegentligheter, vi här påpekat. Några hundra kronors
högre löner, hvartill möjlighet borde vara att söka i de betydande
öfverskott teateraffären årligen säges gifva, eller i teaterns namn
och på dess konstnärliga ansvar gifna recetter, såsom i andra
länder är brukligt, eller ett mera utveckladt tantiemsystem, som
bereder ett större antal sujetter del i årsvinsten — någon af dessa
åtgärder borde kunna motarbeta privat teaterverksamhet vid
sidan af ordinarie tjänst och till skada för teatern i både artistiskt
och ekonomiskt anseende.
Eller är i själfva verket K. Dram. Teaterns inre organisation
så beskaffad, att en partigruppering därinom hålles vid vigör
genom tillgodoseende af vissa individers privata intressen, på
bekostnad af andras och af teaterns i sin helhet? Har det blifvit
omöjligt att sammanhålla denna teaters verksamhet och arbete
med de tyglar, som vördnad för konsten och kallets allvar samt
respekten för personlig öfverlägsenhet och karaktär böra läggas i
en ledares händer?
Eller saknas denne ledare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
