Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Privatspektakel, av Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
god eller endast approbabel konst, så snart deras namn är synligt
på en personförteckning? — Eller missbruka de publikens godtrogna
tillit till deras ambition för sitt yrke och sin talang? — Eller
inbilla de sig, att kritiken är fal? — Eller spela de hazard i stället
för komedi, i beräkningen att biljetterna i alla händelser äro betalda,
innan ridån går upp?
Svaret på dessa frågor torde falla sig svårt för personer, som
i själfva verket aldrig tänkt på hela saken så djupt som till
insikten om det ringaste ansvar i sina små affärskupper. Dem må också
mycket förlåtet varda, ty de veta icke hvad de göra . . . Men ej
så den direktion — direktionen för K. Dram. Teatern, landets
förnämsta scen och första legitimerade konstanstalt — som tillåter,
som uppmuntrar, som i år hardt när monopoliserat dessa
privatspektakel, och som bär ansvaret för följderna däraf i den
verksamhet, som gäller teaterns ordinarie repertoir!
Premièren af »Madame Sans-Géne» ägde rum den 12 februari.
Då stycket gifvits omkring 25 gånger, förspordes att teaterns
direktör, på grund af privata uppmaningar och med hänsyn till de
ärade riksdagsmännens kärlek till teatralisk omväxling, ämnade gifva
»något nytt», så snart recetterna på kassapjesen minskades. När
stycket gått 30 gånger, eller omkring den 13 mars, syntes till
och med i ett par af våra dagliga tidningar en uppmaning till teatern
att en och annan afton afbryta »Madame Sans-Géne» med ett nytt
program. Af brott skedde dock först den 23 mars — för det
nämda privatspektaklet på K. Operan, samt en afton i därpå
följande vecka, då för någon pensionskassas räkning ett program
af äldre enaktspjeser gafs. Sardaus komedi vidtog åter om aftnarna,
medan man framhöll, att förmiddagarna ägnades åt outtröttligt
arbete på tre nya program — Michaelsons »Unge grefven», Richepins
»Fribytare» och Tor Hedbergs »Guld och gröna skogar» — hvilka
samtidigt skulle vara färdiga att käppas om plats på repertoiren
med »Madame Sans-Géne», när hon började tröttna. Och en
vacker afton inträffar det, att hon blir så trött att hon
svimmar . . . Stycket gaf dock fortfarande fulla hus, och de öfriga
programmen på arbetslistan borde efter sex veckor tillåta
tillräckligt intrång på repetitionstiden för en eventuel dubblering af fru
Hartmanns roll -— hälst teatern i frk. Behrens äger en god artist
för ett sådant försök. Man kunde därför antaga, att direktionen
jämte den nya repertoiren skulle sörja för möjligheten att hålla sitt
kassastycke på spellistan . . .
Men hvad händer?
Den 31 mars kan fru Hartmann ej uppträda.
Sjukdomsfallet kom för hastigt och man måste inställa aftonens
föreställning. Generalrepetition på »Unge grefven» kunde ej häller hållas,
ty direktionen hade i sin visdom tilldelat fru Hartmann en roll
äfven i hr Michaelsons stycke. Denna roll hade dock, såsom
det säges, på författarens förutseende begäran, äfven gifvits åt frk.
Svanström för dubblering — men frk. Svanström hade ej haft tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
