Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ett och annat om den upsaliensiska stipendieförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Ett och annat om deh upsaliensiska
stipendieförvaltningen.
Jag inser visserligen nogsamt, att en sådan sak som försök
att utredä stipendieförhållandena vid kgl. universitetet i Upsala är
en angelägenhet af alldeles för underordnad vikt, att den skulle
kunna göra anspråk på något större intresse hos Fyrisstadens
tidningspress och akademiska befolkning. Såsom enhvar, hvilken sysslat
med journalistisk verksamhet, ofta varit i tillfälle att se, har den
samma pressen, hvilken, såsom man ju kan vänta af en
akademistads tidningar, i talang, idérikedom och arbetsamhet är ett
föredöme för hela landets press, sin tid och sin intellektuella energi
för strängt upptagna af riks- och ortvårdande värf, ätt vara i
tillfälle till annat än att på sin höjd egna denna sak någon kortare
notis, helst drypande af helig furor academicusff
Att den studerande ungdomen icke heller kan ha tid och
uppmärksamhet öfver för sådant, säger sig själft, så som den har att
dela sin energi mellan det teoretiska bildningsarbetet att anteckna,
smälta och hugfästa de nya, rika, stora tankar och vetenskapliga
rön, som ymnigt flöda öfver från de akademiska lärostolarne, och
det praktiska bildningsarbetet. Detta senare må nu bedrifvas på
Taddis eller i Rullans varietésalong ock efter den allmänna
stängningstidens inbrott fortsättas eller begynnas vid spelborden på Gillets
nattrestaurant, där ju denna del af edukationen ock lär befrämjas
därigenom, att medlemmar af den paternella akademistaten och Upsala
hedervärda borgerskap icke undandraga sig att understundom genom
sitt uppfostrande föredöme och umgänge uppmuntra ungdomens vackra
*) Till något mer än att erkänna akademitidningen Fyris’ nit att söka
åstadkomma något storartadt i den konst, hvilket må mera träffande än artigt benämnas
konsten att ösa ur sig okvädinsord — det fins ett kortare uttryck för samma sak —,
kan jag ej bekväma mig. Den sortens journalistiska stridssätt, som Fyris så gärna
söker excellera i, kan jag icke — jag kännes vid min svaghet — uppskatta så pass
högt, att jag skulle vilja nedlåta mig till att hugga igen med samma sorts vapen.
Detta är och skall antagligen förbli mitt enda svar till den tidningen, som ju skall
föreställas vara den akademiska intelligensens och belefvenhetens journalistiska
återspegling. Jag vill endast i förbigående yttra min förmodan, att några »gnuggningar>
och privatkollegier hos akademisekreteraren eller dennes kolleger i konsten att bemöta
äfven motståndare hyfsadt och skilja sak och person åt skulle göra sagda
tidningsredaktion godt. Man kan ju icke begära att dess högakademiska stolthet skulle
förödmjuka sig därhän att bland hufvudstadens journalistkretsar söka inhämta hvad som
menas med hyfsad polemik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
