Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ett och annat om den upsaliensiska stipendieförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
sträfvanden att använda de sena nattimmarne och de tidiga
morgon-timmarne till förkofran i världs- och spelvisdom.
Därför vågar jag icke heller denna gång komma med något
egentligen annat än hvad som förskrifver sig från utlåtanden af
den akademikamrerare, som, äfven om han som
akademitjänsteman icke ägde några andra förtjänster, hvilket jag icke vet, dock
skulle ha gjort nog för sitt minne genom den ypperliga säregna
stilistiska talang, hvarom nämda utlåtanden bära vittne, och sin
nitälskan att upphjälpa reservfonden genom minskande af
ränte-godtgörelsen till stipendiefonderna.
Dessutom endast en och annan notis, hufvudsakligen
berörande stipendienedsättningarnas historik.
Vid 1888 års nedsättning gick det så till: drätselnämden
an-mälte, att den måst under 1887 nedsätta utlåningsräntan från 5|
till 5 %, när någon låntagare begärde det, hvilketo gjorde att det
vore relativt obetydligt som ginge med 5j %. A de flesta
stipendiefonder godtgjordes 5 %; nedsattes nu, där akademien komme
så åt, räntegodtgörelsen till stipendiefonder och andra fonder till
4^ %, besparades årligen 14,952 kr. 85 öre. Hastigt och lustigt,
gudarne vete om det föregick någon diskussion, beslöt större
konsistoriet den 25 februari 1888 i öfverensstämmelse med
drätselnäm-dens framställning, att räntan å de af universitetet förvaltade
stipendiefonderna skulle, där ej särskilda stipulationer hindrade, från
och med ingången af samma år beräknas efter 4^ — Beslutet
förklarades genast justeradt, och så var själfva hufvudfrågan
expedierad. Och inte ett ord till utredning om och hvilka
förvaltningskostnader voro förenade med skötseln af stipendiefonderna, om
nödvändigheten att akademien skulle vara berättigad att alltjämt
taga så stor provision som %y icke heller om möjligheten att
upphäfva den där sammanröringen af universitetets medel och
sti-pendiemedlen och i stället låta dessa senare bilda en särskild stor
kassa för sig själf.
Ett par månader senare försiggingo åtskilliga mer
omständliga öfverläggningar, nämligen om med hvilket belopp hvarje
särskildt stipendium hädanefter skulle utgå och om i några speciella
fall hinder förefunnes att nedsätta räntegodtgörelsen.
Drätselnäm-dens majoritet hade i regeln mycket svårt att upptäcka några
hinder, äfven när den tillkallade inspector stipendii med eller utan
understöd af någon enstaka drätselnämdsledamot stretade emot
räntenedsättningen.
I detta sammanhang förtjänar verkligen att anföras ett för
den högakademiska uppfattningen synnerligen karakteristiskt
reson-nemang. Det gälde Jöns Svanbergs donation och man resonnerade
som sä: ingen af de obligationer, i hvilka denna fonds tillgångar
äro placerade, löpa med lägre ränta än 5 % och ingen af dessa
obligationer har ännu blifvit till inlösen utlottad, därför må fonden
tillgodoräknas fortfarande efter 5 % under det löpande året, men
från och med 1889 års ingång skulle det bli den allmänt vedertagna.
Det måtte vara stort besvär och stora kostnader att klippa
kuponger. Annars skulle man kunnat resonnera som så: räntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
