Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - För hundra vårar sedan, poem af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Ö2
Så blankt som silfver där glimmar en fläck
Af tinade frosten i backen.
Där måste du nypa i kjortelns veck
Och visa vristen och klacken.
Mot säljens soligt bleka topp,
Att nå de gråa bollar,
Må runda armar sträckas opp
Ur linningens glidande fållar.
Det är som om dagen af glädje skalf,
Som än är förstummad nästan.
Ditt öras rosiga musselhvalf
Skall smeka blott susande vestan.
Snart vidgas tusen fåglars bröst.
Snart dallra blåa djupen;
Clarinda kom, gif först din röst
Ur lena och dallrande strupen.
Hvart fält, som hvitnar för ljusets dop
Och glider från ekkrönfa kullen,
Vill lyfta i jublande färgers rop
Den spirande grodd ur mullen.
Hvar fläck skall teckna afundsjuk
Din kjortels ljusa randning
Och halsens blåa sidenduk,
Som böljar för bröstets andning.
Och liksom du trampar det frö i jord,
Som längtar till lif att dig sira,
Sylvanders muntrast brokiga ord,
Där kärlek i blomning vill spira,
Sylvanders rim, som flaxa fram
Likt mygg mot ögats lampa
Och brända täcka vägens
dam,-Din dansande fot skall trampa.
Men icke beständigt, ty skrifvet det står,
Att kärlek skall trohet löna,
Och där, som det varmaste hjärtat slår,
Skall luta sin kind, den sköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
