Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Två utställningar, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
bildades som skalet kring denna kärna Svenska konstnärernas förening,
hälsad med bifall från flere håll enkannerligen därför, att det troddes att
splitets tid nu skulle vara förbi.
Akademien gladde sig åt att den för priset af ett ledarskap, som
det var för sent att återvinna, skulle köpa fred med besvärliga
motståndare. De s. k. opartiske fröjdade sig öfver, att, vare sig rätt eller orätt
blef gällande, allt åter skulle bli lugnt som i en stil’a församling; och
allmänheten, som vanligt beredd att följa dem, som satte sig i spetsen eller
togo till ordet, förnam af tidningarna, att de unge skulle sammansmälta
med den förening, som upptagit deras första programpunkt. Men
konst-näi sförbundet, som genom sitt lotteri ej minst bidragit till den nya
föreningens ekonomi — stod ett ögonblick undrande och tvekande inför
denna politiska rörelse. Och redan denna tvekan var nog, för att några
lemnade striden eller öfvergingo till det läger, som syntes erbjuda de
flesta fördelar.
Men • förbundets kärntrupp, samlande sin styrka, slöt lederna och,
som man säger på krigsspråket, bildade fyrkant. Det förklarade, att det
icke mer bekymrade sig om akademien. Att det uppgaf alla försök att
föryngra en inrättning, som tidens tyngd snart skulle graflägga. Att det
för konstens skuld måste afböja att beträda de vägar till akademien, som
nu stodo öppna, emedan erfarenheten visat, att konsten hade en farlig
benägenhet att inslumra i de kongliga fåtöljerna. Måste stridstillståndet
sålunda fortfara, gaf detta anledning till, att förbundet äfven fann sig
förhindradt att inträda i Svenska konstnärernas förening, emedan det
därigenom skulle förlora sitt väsendtliga aktionsmedel — ett enigt, från
andra väl skildt utställnings väsen. Vist genom erfarenheten styrktes
förbundet ytterligare i detta beslut därigenom, att det funnit, att konsten, till
sin natur aristokratisk, bäst befordrades genom utställningar i
aristokratisk anda, hvilket den nya föreningen enligt sitt demokratiska program ej
skulle kunna åvägabringa.
Besvikelsen öfver detta konstnärsförbundets afgörande steg var hos
de opartiske stor och steg hos de akademiske till förbittring. En tid
bortåt, ja ända till dato, sökte man intala sig själf och andra, att
förbundet dock en vacker dag skulle falla till fota. Men synes denna dag
nu obegränsadt uppskjuten genom herr Richard Berghs officiella
förklaring af den 6 april 1895, att förbundet säkert skall fira ännu ett
tioårs jubileum. För en utomstående synes det äfven ofattligt, hur
akademien på fullt allvar kunnat i längden tilltro sina motståndare den
huf-vudlöshet, att för en vinst (de årliga utställningarne), som de redan hade
i sin hand, midtibland fiender, med hvilka de icke kunde vänta någon
verklig försoning, nedlägga vapnen så att säga på nåd och onåd.
Sammanfattar man historien finner man att Svenska konstnärernas
förening innerst är ett barn af den demokratiska rörelse
Konstnärsförbundet inledde. Barnet belans dock något oäkta och förnekades därför
af sina aristokratiskt vordna föräldrar. Det är en ödets spefulla nyck,
att det omhändertogs från de akademiskes sida, som ständigt bekämpat
just det demokratiska i den nya rörelsen.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
