Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Två utställningar, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FN
Emellertid är Zorn knappast till sin fulla elegans representerad i
år. Dels äro motiven bra nog legèra för en så framstående konstnär.
Äfven äro de delvis ofullbordade. Men att utställa verk, med fel som man
sjelf ser, och lätt kan hjelpa, är att utställa sin egen maklighet.
Bland Zorns mest iakttagna arbeten är kvinnan på berget med det
utslagna hår^t. En skön kvinna höfves att stå på ett skönt sätt; en ful
kvinna förökar det karakteristiska i sin skepnad, om hennes ställning är
grotesk. Zorn har här ställt en ful naken kvinna på det mest barocka
vis man gerna kan önska eller icke önska sig. Men just genom
upp-häfvandet af alla anständighetens regler har han vunnit en viss vild
verkan, som står i samklang med hafsvinden, som, uppbrusande, sjunger
kväden från vikingatiden.
Richard Bergh förenar de flesta af de föregåendes egenskaper,
ehuru de hos honom mindre verka genom styrkan i och för sig än
genom den fint sammanväfda harmonien. Äfven är hans konst efter
Josephsons den omfångsrikaste, i det han verkar både på porträttets (någon
gång äfven det dramatiskas) samt landskapets område.
Hans »Gerda» är i år att anse som utställningens pièce de résistance
i porträtt-väg och kräfver ett närmare ingående.
En god porträttmålare målar icke blott kroppen utan äfven själen.
Det vill säga han ger ansiktet det uttryck, försätter kroppen i den
ställning, som yttrar själens väsentliga element. Det själsliga uttryck Bergh
i denna bild sökt skildra är mycket förunderligt och egendomligt. I en
löst draperad klädning sitter föremålet sysdolös, helt rak och stilla,
försjunken i ett fjerrskådande drömmeri. Ögonens lyftning säger oss, att
själen vill höja sig öfver jordens låghet — en viss, helig häpnad blir
aningsfullt uttryckt i blicken. Det är med ett ord icke Martha,
husmodern, det är en högsint siande Maria, konstnären sökt framställa.
Inför denna delikata uppgift har Bergh såsom en i konstens
hemligheter invigd med en förvånande verkan användt en del indirekta
medel. Hela den säreget sköna färgskalan i grönt ända från klädningens
ton och till taflan skiftade i rödt och grönt bakom hennes hufvud är ett
sådant medel, mäladt med en förförisk, nästan ormlikt bländande pensel.
Om det själsuttryck jag sökt framställa är det afsedda, skulle man dock önskat
klädningens färg några toner mera eterisk, medan ett verkligt landskap
t. ex. genom ett öppet fönster måhända gifvit det öfversinliga mera relief.
Ett annat dylikt suggestivt medel, användt med utomordentlig skicklighet,
är den känsliga balansen i öfverkroppen, som liksom förkunnar att
drömmens värld är så spröd, så bräcklig, att den ringaste rörelse utifrån skulle
blåsa den omkull. Äfven ansigtets hufvuddrag, om jag så får säga
ex-pressionens anatomi, synes mig fullt träffadt. Deremot har den
modellerande sista lifgifvande touchen, som i ett uttryck af detta eteriska slag är
så ytterst vigtig, just i ansigtet uteblifvit, hvarigenom det uppstått någon
störande stelhet och hårdhet, liksom äfven händerna ej äro utarbetade
i stil med den öfriga penselföringen.
Äfven med denna brist på fulländning, som en lätt handläggning
kunde afhjälpa, är emellertid porträttet att betrakta som en högeligen
intressant insats i vår porträttmålning.
Det finnes porträttmålare, som ha så föga utveckling och så löga
omvexling, att deras bilder i min, ställning o. s. v. alla se ut som
tvilling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
