Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9—10
- Två utställningar, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämmelsen mellan ansigtet och den öfvermåttan väl målade handen i
porträttet af fru H. Märk äfven i porträttet af skulptören hur denne
liksom genomskådar ödets klyftor. Nelson själf tyckes blicka ända in
till själens själ — hjertesjälen, som teosoferna säga vara ursprunget till
hjern-själen.
I förhoppning att han stadgar sin stundom raglande teckning,
af-lägger den tids-svärtade museifäigen, hvaråt han delvis skattar, samt ej
låter sin ännu jäsande originalitet öfver höfvan grumlas af symbolismens
olater — i förhoppning kort sagdt att knoppen må blifva blomma,
hissar granskaren med glad hand signalen för vardande mästare.
Skulpturen, en i Sverige föga inhemsk konst, är jämförelsevis ringa
företedd. Ericson utställer hufvudet af en Bretagneska, der det stränga
allvaret och den kyska naiviteten hos en ung bondkvinna äro vackert
förenade. Sörensen visar prof på särdeles själfulla reliefer.
*
Efter att ha studerat hvar för sig de enskilda konstnärernas
egendomligheter återstår att klargöra en allmän egens.kap, som jag tror sätter
kronan pä Konstnärsförbundets verksamhet och måhända af efterverlden
skall räknas som denna skolas kännemärke. Jag menar en egenskap,
som har sin motsvarighet djupt i den svenska folkkarakteren, änskönt
den måhända tills dato ej funnit uttryck i konst eller vitterhet. Till
namn något som i grunden är onämnbart, vägar jag taga förnäiahet, om
man fattar detta ords djupare betydelse.
En jämförelse, ehuru eljest förhatlig, torde här förlätas. Rosen,
en djup ande som genomforskar det förgångnas sekler och återger, hvad
han funnit, i en kraft- och kärnfull form, är förnäm, och så är
Ceder-ström med sin ridderliga bravour i teckningen af storhetstiden — men
det är icke denna förnämhet, som passar i detta stycke.
Wahlberg denne förtjusande mästare med sina charmanta manér
är äfven sä förnäm.
Men den förra förnämheten är mera ett arf frän krigartiden; den
senare mera en mondän förnämhet. Ehuru dessa tvä slags förnämhet
torde vara de enda som allmänheten vill kännas vid, gifves det en
tredje.
Dä glädtighet förenar sig med allvar — det enkla med det
djupsinniga — det osökta med det ytterst förfinade, och allt uppträder i en
form, som skiljer sig från mängden — på det aldra bestämdaste men
med största behärskning — på det aldra tydligaste men utan ostentation
— så uppträder därmed ett nytt slags förnämhet — de förfinade
sinnes-vérktygens, den förfinade känslans och intelligensens förnämhet.
Denna förnämhet finner i utställningen sitt klaraste uttryck i
Nordströms Landskap vid solnedgång samt Kreugers Månskensafton (märk äfven
eljest Zorns etsningar).
Och liksom denna förnämhet har mera betydelse för vår tid, än
den priviligerade, som ursprungligen uppkommit af mera groft robysta
egenskaper; liksom den ligger vida djupare än den mera utvärtes
mondäna förnämheten; så är den kanske i grunden innerst mera svensk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0380.html
