Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - En bortglömd banbrytare. Pierre Bayle, den modärna tidskriftens fader, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Vi ha nyss fått ut frän trycket d:r B. Lundstedts förtjänstfulla
bibliografiska arbete om vår svenska periodiska literaturs äldre skeden. Äfven
detta kan göra det hos oss särskilt »tidsenligt» att också taga någon
kännedom om den allmän-europeiska tidskriftsliteraturens fader. Och för
det lämpliga just i våra dagar att minnas en af tankefrihetens stora
ban-brytare, därför sörja våra s.venska duodes-upplagor af de kuriöse
statsmän, hvilka i det stora kulturlandet i söder än en gång timra hop
straff-lagsparagrafer till skydd mot »omstörtningen» af egendom, gud, monarki,
familj och allt det andra vackra, som inte lär stå stadigare än att det
skälfver på sina grundvalar om den fria tanken får gä omkring och
lyfta litet på maskerna. För 200 år sedan kämpade Bayle för religiös
tolerans. Hos oss har nyss hr Östergren fått som smakbit en »hädare»
in pä 2 mänadérs fängelse — eller kanske det blir 4 i hr Widströms
Svea hofrätt. Skäl nog att göra justitieministern något bekant med
tänkaren, hälst som hr Östergren och hans confratres äro lifslefvande
bevis för att Bayle hade rätt åtminstone i en af de satser han dref: att
mänskligheten icke utvecklar sig alltjämt framåt, som hans samtida Leibniz
sangviniskt trodde, m. a. o. att världen visserligen rör sig, men icke
framåt, utan allt för mycket i cirkel.
Med dessa enkla erinringar till orientering lämnar jag ordet åt den
schweiziske forskaren.
Hf B—g.
När Ludvig Feuerbach för ett halft århundrade sedan gaf ut sin
lidelsefulla studie öfver Pierre Bayle, »skildrad i hans för filosofiens och
mänsklighetens historia intressanta momenter», framkastade han i ett
bittert ironiskt företal bl. a. följande fråga: erbjuder Bayle ännu något
intresse för filosofiens och mänsklighetens historia, frånsedt det som han
kan ha för vetenskapsmännen i sin egenskap af antikvarius och literär
specerihandlande? Och Feuerbach svarar själf: ack ja, tyvärr, nu
oändligt mycket mera än i en annan bättre och förnuftigare tid!
Huruvida tiderna blifvit bättre och förnuftigare sedan Feuerbachs
dagar, huruvida humanitetens förnufts- och lycko-barometer sedan dess
stigit eller sjunkit, därom är jag icke kompetent att uttala mig —
kanske saknar jag också litet grand kurage därtill. Jag vill bara som
anspråkslös »literär specerihandlande», i minut förstås, blåsa bort dammet
från några glömda folianter och draga fram i dagsljuset ett och annat,
som lika väl kunde vara skrifvet i dag — ifall nämligen samtiden egde
en Bayle.
En hvar, som gjort sig mödan att fylla ut en klassisk
gymnasialbildnings luckor, vet väl, att Pierre Bayle — född 1647 i södra
Frankrike af strängt protestantiska föräldrar, död 1706 som landsflyktig i
Holland — att, säger jag, denne Bayle, Montaignes store lärjunge, lärare
och förelöpare till Montesquieu och Voltaire, en härold och förpost för
hela det adertonde århundradets upplysningsliteratur, dock icke var den
förste bland kämparne för andlig frihet. Spinoza tillkommer äran att
tidigast ha trädt inom skranket för vetenskapens frihet. Han som rent
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
