Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. I. En sydsvensk mans rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Från Norrlands skogsbygder.
i.
En sydsvensk mans rekognoscering1.
Villosyn från Åreskutan. — Myrans gap mot grankotten. — Norrlands hufvudfärg i
öf-versikt? — Vattendragens »silfver» ren metall 1 — Fienden och bjiggbölingen
pä samma bräde. — En oupplöslig trollkrets. — Lagstiftarens samvete som
skogsrå. — Hvar i herrans namn han I skogssköflingen? — Skjutsbondens
lektion. — »Här fanns aldrig nå’n skog att ta’, vet jag!» —Norrländsk pessimism
har hypnotiserat Sydsverige. — Misshugg kommer tillbaks. — Hur sydsvenska
tvifvel omvändas till norrländskt saliggörande tro. — En baggböling, som
upptagit jätten Atla’s himlabörda. — Skogseld, sedd på afstånd. — Våra reela
vinster af sköflingseran. — Vi miste kråkslamran och fingo dragspelet. — Patron
Jan Ersson, också en förädlingsprodukt. — Vargskinnspelsen, ett distinktionens
attribut. — Hvad som fattas patron för vasen. — Skogseldens distinguerade,
men rent oefterhärmliga åthäfvor. — En dimensionslag för denne baggböling.
— Ingen återuppväxt på sandmoar. — Ett ideal för snabb omsättning. — Det
skall liks gå upp i rök! — Vid stubbarnes amfiteater. — En skamfläck på
Norrlands karta. — Irland förestår oss snart, men Island — ej på mansåldrar!
Min sydsvenske läsare! Hvilken uppfattning har ni under årens
lopp hopsummerat af prässens spridda uttalanden om den norrländska
skogssköflingen? Visst har ni någon gång tänkt er stå på Åreskutans
topp och därifrån, med aningens kikare, öfverskäda ett nästan oafbrutet
stubbefält från Dalälfven i söder till Tornedalen i norr? Det kan, med
er tillåtelse, få gå för sig med mindre än så. En så pass omfattande
skogsvegetation, uppbygd af en hel geologisk världsålder, kunde ej af
några hundåldrars blinda raseri brytas ned. Ateln var för vidlyftig, för
svår, för häftig att slukas i ett enda nafs, om det också får erkännas,
att det lystna gapet har käftat ut sig till sin möjligaste glupvidd. Tänk
er en myra, som spärrar ut sin griptång mot en grankotte, så har ni
en rimlig jämförelse mellan de »afverkandes» hela makt å ena sidan och
den norrländska skogsmassan å den andra. Kunde ni i snedt
perspektiv öfverskäda Norrlands stora komplex af skogsmarker, så skulle detta
område te sig för er mest uteslutande i barrskogens mörkgröna färg, med
smärre afbrott af uppskjutande högfjäll, försvinnande små odlingsflikar och
framskymtande vattendrag, hvilka här och där spegla himmeln såsom
silfvergolf i dälderna. Detta är, som ni strax skall finna, sagdt utan all
förblommering med en »afverkares» »nyktra» uppfattning af situationen.
Dessa vattendrag, som skänka honom flottledets naturliga kommunikation,
afspegla verkligen hans himmelrike här på jorden och denna silfverglans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
