Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. I. En sydsvensk mans rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4io
— »Se sä där ja! Nu är det ända stopp!» var dagens lösen
kring 8o-talet, då goda timmerskogar för husbehof sällan kunde nicka
goddag åt hvarandra genom samma dalsträckning.
Så där har man snart under 200 år varit »skoglös» i Norrland,
men alltid fått tag i något förstoringsglas för att upptäcka den ömkliga
resten efter föregående sköfling.
Men då grufstolpar, »stafvar», kult», gärdsel, stör och annat
små-virke börjar tryta, skall man icke då kunna säga:
— »Nu är det riktigt slut!»
Nej, pinnar, barr och stubbar med lite matjord mellan dem finns
ännu kvar. Då detta allt är framkrafsadt, utsiktadt, rensopat, undanstädadt,
»förädladt» och — uppätet ända ned på rödbruna marlgrunden, då
be-höfver den genuint norrländske pessimisten ej längre klaga öfver
»tok-brusar», som äflas att se .skog där »ingenting finns att ta’».
I sanning, den norrländska pessimismen kan blifva sannspådd en
dag, om den håller i sig med sin hittills kända seghet.
Ett vackert stycke har redan uträttats genom denna energi att icke
se skogen för bara trän. Den har framhypnotiserat eder sydsvenska
villosyn på den där enorma stubbesvedjan, som skulle sträcka sig allt
norr om Dala älf. Och den villosynen innebär i närvarande stund en
stor våda för Norrland, möjligen den allra största.
Ni ser förvånad ut och frågar:
— »Hvilken skulle vådan vara?»
— Att I, sydsvenskar, långt talrikare som I ären vid riksdagen,
kunde fastslå någon förtviflad lagstiftningsåtgärd, som ger den starke
fortsatt spelrum men binder den svage till händer och fötter.
»Är icke äfven detta ett stycke norrländsk pessimism? Ni vill då
ej höra talas om en dimensionslag?»
— - Nej, åtminstone ej en allmän!
— »Och ni tror äfven på skogens återuppväxt ?»
— Jag måste tro på denna erfarenhet hos dem, som verkligen sett
skogar återuppväxa.
— »Men fackmännen ...»
— Vore väl inga fackmän, om de utan alla »om» och »men»
kunde dela böndernas åsikter.
— Förlåt, men är inte min herre tilläfventyrs . . . .»
— Timmertummare? Skogsinspektor? Bolagsintressent, tror ni?
Jaså! Nej, det folket har andra metoder att omvända edert sydsvenska
tvifvel till lefvande, notrländskt saliggörande tro. Vid första spaning om
eder »distinguerade» persons uppträdande i orten komme en ståtlig
bankett till stånd för att tjusa till er med norrländsk gästfrihet i långa banor . . .
Jag menar just en sådan där en, som höll på att festa ihjäl en resande
»delegation» af våra farbröder, ni vet. Sedan hade ni inte behöft guppa
här i rapphöna med en smått »idiotisk» skjutsbonde, som rullar
»mullbänk». Nej, ångbåten där på vattendraget hade stälts till er »disposition»
med en »utsökt restauration» och ett par »distinguerade» unge män, som
med »den outtröttligaste älskvärdhet i världen» skulle »blottställa sina
outtömliga handkassor som offer för den allra otroligaste viratur å er sida».
En hel stab af underordnade skulle ha kommit fram för att vid alla
vikar och krokar stå er till handa med sina »färdiga sakupplysningar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
