Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. I. En sydsvensk mans rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
Ja, odlingens pulsåder var klen och odlingen själf desslikes i sina
svaga ansatser och besynnerliga motsatser. Med olika knep tog sig
körkarlen fram öfver sönderskurna, vanhäfdade hemmanslotter, ideligen delade
genom ett nät af söndriga gärdesgårdar, som öppnade ständig anledning
till stolta och snartyckta grannars trätomål. Grindarne däremot voro i
sig själfva goda och därtill försedda med ständigt olikartade, inmariga
konstlås af inhämskt ursprung. Det var ädelt lås för trasig lädersäck.
Med vådlig ansträngning stretade hästar och folk uppför gropiga,
sten-bundna torpstugubackar, erbarmliga i allting annat, men kråkslamran,
som smattrade öfverst på stången, var konstruerad på sinnrikt och
växlande vis efter uppfmnarärans jämt öfverbjudande kraf. Det var
skarpsinne, men missriktadt! Med något mindre besvär hade man sig öfver
ängsförstörande höstbäckar, som nu ha dikats bort, men, såsom det då
var, gåfvo driikraft åt det unga släktets vattenverk. Det var en fördel
på tusen skador! Men barnen bygde vid den öfversvämmande bäcken,
liksom fäderna vid det öfversvämmande vattendraget, der de hade sina
verk för skäktning, mäld, smide och sågning. Det knirkade och
knar-kade, det slog och smattrade i denna dalbygd, der de uppväxandes håg
och de vuxnes bästa gåfvor voro liktade åt skarpa »mekaniska
fundatio-ner», till stor skada för jordens skötsel och en ordentlig hushållning.
— »Denna jord kallar ni således skött? Och dessa
ladugårdar . . .?
— Försök inte att förklena dem, herre! Ni skulle ha sett dem
på den tiden, då hö-stoppen spärrade fähus-gluggen för Guds härliga,
kostnadsfria dager, men längre fram på vintern blef uppäten under
foderbristen . . . Och lemnade sedan fritt lopp åt årstidens omilda luftdrag.
— »Det vill säga att under denna baggbölingseia ha ni kommit
ifrån höstbäckarna, höstoppen och denna fästig, som alltså äro historiska
representanter af det förgångna?»
— Vi ha så, och det skall jag tala om, att det har kostat ärlig
mans svett och möda.
■— »Tror nog det! Hvar har ni kråkslamrorna nu?»
— I nordiska museet! Hazelius tog emot dem alla och ville fler
hafva!
— »Ha ni också ditskickat skäktor, kvarnar, smedjor och sågar? -—
Jag ser dem ingenstädes!»
— Upphugget till kastved! Inte lönt aflös med dem längre!
— »Och dessa briljanta mekaniska anlag! Huru ha de munnat
ut hos den nya tiden?»
— Ja nu äflas de efter dragspel.
— »I stället för kråkslamran?»
— Javisst! Och så blir det flottkarlar af dem . . . Och
skogs-inspektorer . . . Och timmert.ummare . . . Och »hemhandlare» . . .
De som ha några gåhor, förstås!
— »Alltsammans välriktadt skarpsinne . . . Der ha vi således erans
sociala revolution!»
— Nej, icke hela. Nämdemansfar vardt också hr patron på
kuppen. Se der står han själf på bron till sitt nya »corps de logis» och
bjuder till att se »distinguerad» ut. Nå det är inte så godt skall jag
säga. En. gammal, krökt arbetskropp inprässas icke så lätt i nya herre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
