Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. I. En sydsvensk mans rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mansfasoner. Patron har en svår anfäktelse att bända ut sin lekamen
efter något »distingueradt» mönster af kroppsligt välstånd. Men piano
har han för fröken i gården . . . Och biljard — femhundra riksdalers
biljard! Och salong och virabord och portvin ... Ni kunde inte göra
bättre än ta’ in hos patron på återvägen, ty gubben vill gärna
»rese-spendera», hvilket i hans mun kan betraktas som en öfversättning af
representera.
- »Nå hans förvandlingshistoria från nämdemansfar till herr patron
är kanske värd att höra?»
— Möjligen, men vacker visa är sällan lång. Han sålde
skogskiftet, där vi nu skola få se det kvarlämnade stubbfältet, och därmed
biet han den karl han är: en herrkarl till sina behof, men en bonde till
sin odling. Herre bland herrar och bonde bland bönder, utgör han
mellan båda den oundvikliga förmedlingslänk som erfordras f )r den nobla
sport, som kallas att »lura bönder». »Hemhandlare», lönnkrögare,
»korthund» , men också, till syndaförsoning, »läsare», samhällsbevarare och
bolags-bulvan mot valkretsens liberale kandidat. Se der en amfibie, som också hör
till erans förvandlingstyper och just icke den bästa af dem; bondpatronen,
bonden såsom »agn», lockfågel, verktyg och förrädare för att »äta upp»
sina forna likar. Men en sak kunna bolagsherrarne icke förlåta denne
trotjänare . . .
— »Lönnkrögeriet?»
- Hånej, nog se de genom fingrarne med det ... så länge han
inte går fast . . .
— »Spelet kanske?»
— Tror ni det? Nej han är nog hygglig att låta dem klå sig
emellanåt på stora betar vid virabordet.
— »Biljarden . . .?»
— Hånej, den kan ju patron inte ståta med på
kommunalstämman, men si vargskinnspelsen ... Si herrar disponenter ha nu en
gång den svagheten att vilja utmärka sig med ulfvens hud och se ogärna
att uppkomlingen intränger i deras själfförstådda prerogativ. Någon
åtskilnad skall det ju vara mellan öfverhet och underordnad, mellan herre
och dräng. Ty något annat än dräng är inte patron Jan Ersson. Men
det får erkännas att han genomdref vägen här; . . . och flottledet och
nya kyrkgåln och nya sockenstugan och nya bränvinsmagasinet och . . .
Ja, hvem förmår uppräkna allt nytt, som patron Jan Ersson har
genom-drifvit — med kommunens skuldsättning uppöfver öronen!
— »Låtom oss vara ense, att karl’n är ämne till vasariddare!»
— Kanske, om han bara försakar sin svaghet för »vargen» i
stämman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
