Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Arbetareförsäkringens fall och närmaste utsikter, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
dadt verkliga orgier. Det må vara nog med ett enda exempel:
klagolåten öfver den stora fondbildningen.
Nu är det ju enligt sakens natur så, att en nybildad pensionskassa,
där hvar och en betalar det värkliga värdet af sin blifvande pension, men
i hvilken en mängd ungt folk ingår, till en början får in långt mer än
den behöfver ge ut. Småningom minskas denna skilnad, och det
kommer en tidpunkt, då de nyinflytande bidragen ensamma icke räcka till
att betala alla utgående pensioner. Räntorna på det från början
upp-ståndna öfverskottet måste allt mera tagas i anspråk, tills omsider kassan
kommer i sitt jämnvigtsläge, då summan af pensionsafgiftema och dessa
räntor jämnt betäcka utgifterna. Fonden är således den regulator, som
gör det möjligt för kassan att hela tiden ha det så stäldt, att hvarje dess
medlem blott betalar det verkliga värdet af sin egen pension, hvarken
mer eller mindre.
Häraf följer emellertid att denna fond visst icke är någon
godtycklig storhet, utan tvärtom är till sin storlek fullkomligt bestämd af
pensionskassans afgifter och medlemsantal, af dess medlemmars
dödlig-hetsförhållanden och af den påräkneliga räntefoten. Om den sistnämda
faktorn kan man tvista och har också gjort det; här må blott anmärkas,
att med lägre räntefot måste naturligtvis fonden bli desto större, om
kassan skall kunna prestera samma utgifter. Antalet medlemmar i kassan
ville utskottet och äfven åtskilliga andra ha genast väsentligen vidgadt;
därmed måste gifvetvis också följa en större fondbildning, hvilket
visserligen icke hindrade hr Wijkanders utskott att samtidigt med ökningen
begära en minskning. Men under för öfrigt lika förhållanden säger det
sig själf, att en minskning i fonden blott kan vinnas på så sätt, att
afgif-terna till en början minskas. Men detta kommer surt efter längre fram,
då hvad som felas i fondens riktiga belopp måste uttaxeras extra på
kassans medlemmar för att kunna betala dess förbindelser. M. a. o.:
fonden kan minskas blott på så vis, att den rättvisans grundsats frångås,
att en hvar betalar det värkliga värdet af sin egen pensionering.
Nuvarande generation skulle få slippa undan lör billigt, och kommande släkten
skulle sedan få fylla hristen.
Men i svenska riksdagen, hvars sakkunskap och praktiska förstånd
plägar prisas i så höga toner, ställer sig en hel rad af talare, utan att
ha gjort sig det ringaste reda för dessa dock mycket enkla saker, hvilka
ändå prof. Lindstedt klart och kraftigt framhållit, och fordrar kategoriskt
att fonden skall minskas. Och ingen ens af försäkringsmännen, som där
ha säte och stämma, utreder det barocka och rättskränkande i detta
anspråk!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
