Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Några politiska studier från rikets tredje stad, af Adalbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
gängen var mycket mindre än nu. Jag minnes för väl hurusom vid ett
fyllnadsval för femton är sedan sjelfve »stadens herr borgmästare» helt
vackert fick stryka pä foten för arbetarnes och småfolkets kandidat,
boktryckare Andersson, som blef vald med 400 röster mot 300. Hr A.
har sedan den tiden fortfarande suttit i riksdagen, men det bör
bemärkas, att hans åsigter på ett mycket betänkligt sätt varit underkastade den
»förvandlingens lag»; hvarom Ibsen talar. Från att ursprungligen ha
valts »med demokraten Westeni nåde» — för att i behörigen förändrad
form använda hr A:s eget uttryck om Hedin — väljes han numera »med
f. d. talmannen etc. Herslows nåde», och stadens grosshandlare, som förut
vid valtillfällena skickade sina biträden länga vägar för att de ej skulle
bli i tillfälle att rösta pä hr A., kommendera dem nu i stället upp till
rådhuset med hans valsedel i fickan.
Westenius, som på sin tid »upptäckte» mannen kunde ej nog i
sin bekanta radikala tidning »Framåt» framhålla hans sannt frisinnade
åskådning: hans sparsamhetsifver, militärhat, arbetarevänlighet etc. Hr
A. vann äfven genom den gemytliga pondus, som låg i hans
uppträdande och tal, samt förstod att imponera med vackra ord — fä förstodo
dä ännu huru mycket som låg bakom. Tiden gick; i början höll han
rätt bra fast v.d det program, hvarpå han valts; han sade åtminstone
ingenting vidare deruppe i riksdagen. Men han blef för gammal i gärde;
pä karaktärssvage riksdagsmän verkar, såsom talrika exempel nogsamt
visa, sådant i hög grad demoraliserande, och när sedan
kompromis-sandets tid böljade, hvad var dä naturligare, än att han följde det
go la föredömet af sin kamrat på Malmöbänken, dä ännu icke
talmannen. Hr A:s omvändelse manifesterade sig på ett uppseendeväckande
sätt vid »urtiman» ; derefter kom inskränkningen af »städernas
representation» och nu till sist i år hans egen motion om lärlingslag och hans
riksbekanta parlamentariskt egendomliga uppträdande vid bagerilagens
behandling för att nu icke tala om alla hans smärre försyndelsei. I
ett annat i genomsnitt någorlunda liberalt samhälle skulle dylika
programbrott säkerligen ha blifvit spikar i hans egen politiska likkista —
icke i vår stad. Här har han successivt blifvit omvald, och kommer
utan tvifvel att af den sig så kallande »liberala» prässen allt framgent
framhållas såsom »Sveriges ende egentlige arbetarerepresentant(!)» Hans
uppträdande contra Hedin göras till en politisk storbragd och ett
höge-.ligen frisinnadt försvar af närings- och individuell frihet, öch hans vänner
bland bagarmästarne, af hvilka han antagligen »hört» något om bageriets
mysterier, skola stå i evig tacksamhetsskuld hos honom för hans
förfäktande af deras, enligt nutidens kraf t. o. m. för en konservativ
uppfattning, kortsynta och småborgerliga intressen. Det kräfves sedan yttermera
blott det vanliga skränet: »Front mot socialismen!» för att allt skall bli
— som förut.
Hvad är då orsaken till den dåliga klang, detta ord eller
socialdemokratien som den kallas, har i vår stad? Är den enbart att anse
såsom en uppriktig förkastelsedom öfver de socialdemokratiska idéerna?
Jag tror det icke. Jag tror hällre, att skälet bör sökas i den
socialisti ka rörelsens misslyckade början här. Man grundlägger ej sitt anseende
under ledning af en hop hänsynslösa skräflare och ännu mindre med ett
prässorgan der invektiverna spela den största rollen. Först på de sista
5 å 6 åren har man med skäl kunnat tala om ett parti, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
