Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Några politiska studier från rikets tredje stad, af Adalbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
ett organ, hvars hyfsade och — åtminstone periodvis — talangfulla skötsel
är erkänd af alla — utom naturligtvis af vedersakarne i Malmö. Vid sista
riksdagsmannavalet var det sålunda utan tvifvel det socialdemokratiska
organet, hvilket ledde den förenade vensterrörelsen, som hemförde hedern,
om ock motståndarne gingo af med segern.
Det ser emellertid icke ut, som om hr Axel Danielsons regime
rätt länge skulle komma att fortfara. Slitningar mellan honom och hans
parti lära rätt ofta förekomma. Antagligen äro de mäst att söka i hr
D:s numera rätt moderata socialistiska åskådning och några partimäns
mera åt vänster avancerade. Man besinnar t. ex. blott den rätt
märkbara skilnad det finnes mellan »Socialdemokraten» och »Arbetet».
Det är förmodligen denna omständighet, som bidragit till att under
rådande förhållanden göra det ganska lätt för socialdemokratien att slå
under sig hela arbetarerörelsen i rikets tredje stad.
Ty faktum är, att här ej existerar någon annan
arbetareorganisation än den på hvilken socialdemokratien satt sin prägel. Det är ej här
som i Stockholm, der fackföreningarna stå utom det rent politiska. I
Malmö ha de i brist på annan ledning så småningom nästan alla
anslutit sig till det socialdemokratiska partiet. »Folkets Hus» har blifvit en
fackföreningsrörelsens och socialdemokratiens gemensamma brännpunkt.
Och hvad det ej redan är i detta afseende, det kommer det att bli.
Vid alla tvistigheter mellan arbetare och arbetsgifvare har det aldrig
funnits mer än en af stadens tidningar, som egnat saken någon nämnvärd
uppmärksamhet — den socialdemokratiska. De andra bladen tala oftast
ej ens om det minsta. Detta gäller isynnerhet en af dem, som dock
både vill och på grund af sitt billiga pris och sin mycket stora
spridning kan göra anspråk på att vara ett »småfolkets» organ. Vi ha t. ex.
en längre tid, ända sedan sistlidne år haft rätt märkliga tvistigheter nere
vid hamnen bland »dragarne» — ännu ha nämnda blads läsare därom
ej den kortdragnaste aning.
Är det väl under sådana omständigheter underligt, att arbetarne
fylka sig kring den fana, der man icke helt enkelt ignorerar dem, icke
anser dem nyttiga till annat än att prenumerera på en tidning?
Hvad jag i denna uppsats sagt om den s. k. liberala prässens och
specielt dess sist omförmälda ställföreträdares hållning i politiskt och
arbe-taresocialt afseende gäller äfven med hänsyn till det kommunala. Ehuru
så litet som möjligt intresseradt af vårt samhälles styrelsesätt, tar detta
blad likväl vid valen munnen full och skroderar väldeliga om behofvet
af »framstegsälskande och sparsamme män» i den kommunala
representationen. Det bör naturligtvis i sanningens intresse anmärkas, att det
hela är en ren parodi. Afskaffa 4/s af den nuvarande kåren (om det
vore möjligt) och sätt dit sparsamhetsvänner i stället — tala så om
sparsamhet. Jag tror näppeligen att korporationen blefve särdeles
sparsammare, om bladet personligen deri finge säte och stämma.
Eja, nog vore verklig sparsamhet en god kommunal lösen i synnerhet
i ett samhälle, som af sina till c:a 6 i/2 millioner uppskattade offentliga
byggnader, gatuanläggningar o. d. eger c:a — i/2 och der pålagorna äro
bland de högsta i landet.
Det är ej min mening att här plädera lör ett eventuellt
vänsterorgan i rikets tredje stad. Ty, dessvärre gifves det väl numera ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
