Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Böcker från Finland (Adolf Paul, Ein gefallener Prophet etc.) af Gabriel Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Böcker från Finland.
Adolf Paul tillhör den flock skandinaviska författare — ty literärt
få vi väl ännu räkna finnarne med — som gått i mer eller mindre frivillig
landsflykt, och som tyckas ämna stanna kvar ute. Motiven till den mer eller
mindre frivilliga exilen äro olika hos de resp, författarne. Somliga längta
tillbaka, andra ämna stanna kvar. Deras böcker utkomma emellertid på
främmande språk, och kunna derför naturligtvis icke erhålla den
afsätt-ning i diktarnes hemland, som de för det mästa äro förtjenta af.
Det är nämligen sällan någon af »de landsflyktiges» böcker tillhöra
den kategori, af hvilka det går tolf på dussinet. Om de också icke alltid
äro standard-verk, stå de dock i regeln högt från litterär värdesynpunkt.
Adolf Pauls nya arbete Ein gefallener Prophet — Paris och Leipzig,
Albert Langens förlag — är förtjent af stor uppmärksamhet. Redan
den yttre utstyrseln frapperar: mot en svafvelgul bakgrund står en
fullkomligt naken man, med ryggen vänd mot betraktaren, och kroppen
spänd, som till ett språng ut i det obekanta. Sällsamma träd med
blågråa blad och guldfrukter stå på ömse sidor; och på baksidan hvilar en
marmorsfinx med på sammä gång lömska och sorgsna ögon.
Om äfven denna våldsamt »symbolistiska» vignett — utförd af den
finske konstnären Axel Gallén, till hvilken förf, dedicerat boken —• lockar
som en gåta, är dock sjelfva innehållet också af sällsamt dragande makt,
Det är icke ofta de olika personerna i berättelserna stå på verklighetens
mark — lika litet som den nakne mannen på omslaget! De röra sig
oftast i en egendomlig verld af icke-jordiska konturer. De heta icke
Andersson eller Malmberg eller Schmidt — de heta »han» eller »hon» och
röra sig — på få undantag när — i en milieu af drömmar och bizarra
former. Stundom låter Adolf Paul sina »hjeltar» och »hjeltinnor» ikläda
sig den satiriska fablens djurmasker — eller i växtformer, såsom i »Die
Seligkeit der Kartoffelknollen» — hvilken varit i svensk öfversättning i
denna tidskrifts femte häfte.
Der går mestadels en ström af bitter, kärf humor genom
berättelserna; en ton af misstämning och satir, som sällan slår öfver i någon
»rosenröd» uppfattning af lifvet. Naturen deremot har i Adolf Paul en
lidelsefull beundrare; han är natur-lyriker som få nordiska författare, och
har den finaste blick föi alla de skiftningar, som naturen endast låter ett
förstående öga och en intensiv uppfattning njuta af. Jag citerar ur
»Ehe-mann als Symbol» — den enda af berättelserna, inom parentes anmärkt,
der handlingen har en modärn verklighetsprägel, och tilldrager sig på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
