Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Böcker från Finland (Adolf Paul, Ein gefallener Prophet etc.) af Gabriel Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
geografiskt bestämd plats ■— ön Rügen: — — — — »Stranden böjde
sig längre ut med veka linier, försvann bakom udden der långt ute
till venster, för att på andra sidan bugten åter blifva synlig såsom de
blånande konturerna af en milslångt i hafvet utskjutande halfö. På
spetsen af halfön höjde bländhvita kritklippor de dunkla massorna af en
skog högt emot himlen, som om de lyfte honom i triumf ur Östersjöns
djup. Några hvita hus lyste som ljusfläckar emot den mörka skogen,
och visade för ångaren, som kröp dernere på sjön som en fluga i ett
vattenfat, hvilken kurs han måste hålla för att komma till Sassnitz.
Från badstranden, der familjerna stodo barfota och prydde
naturen, sträckte sig den hundrafots höga branten uppåt. Och der uppe
her-skade bokskogen i ändlöst majestät, så långt ögat kunde skåda, och
sände sina småträd och skogsbuskar i tusental ned för sluttningen, för att
bereda väg för honom, i fall det skulle täckas honom att sträcka sig
vidare ut. Och derunder bredde Östersjön sin af inga öar atbrutna,
glänsande yta ut som en spegel för herskaren. Några rödbruna segel
här — några hvita der; en rökpelare vid horizonten berättade att
der-borta sträfvade en ångare hän mot sitt mål. Och långt i fjerran tornade
väldiga åskmoln upp sina fantastiska formationer, hälsande solen med
gyllene reflexer och hotande skuggdjup». — — —
»Ehemann als Symbol» är för öfrigt en synnerligen originell och
fängslande berättelse. En ung fru lefver i barnlöst äktenskap med sin
man, hvilken hon icke älskar, endast tolererar. En gång i sitt lif har
hon varit gripen af »la grande passion» — och då denna hennes dröm
om lifslycka brast som en bubbla, har hon förlorat tron på lycka, och
förlorat förmågan att besvara sin mans yttringar af kärlek, såväl psykiskt
som fysiskt. Mannens högsta ideal är att se sitt äktenskap välsignadt
med ett bam; och det är på husläkarens inrådan de rest till badorten
på Rügen, för att se om icke detta klimat skulle gynsamt inverka på
den unga frun.
Revolutionen i hennes könslif försiggå också här — men på
psykisk väg, under en egendomlig samverkan af drömlif och verklighet. Den
unga frun hvilar i nervös hälfdvala på stranden: — — — »Hon slöt
ögonen och hängaf sig i hafvets våld, lät sig tagas, öfverväldigas af hafvet
— allt blef till ett kaos af stormiga känslor, och ur detta kaos döko
manliga gestalter upp, hvilka sträckte sina armar ut efter henne — betraktade
henne med begärliga ögon — kommo henne närmare och närmare
— alla hade de hennes mans utseende, alla injagade henne en outsäglig
ångest — från alla håll trängde de på henne. Hon kunde icke värja
sig emot dem — liksom gripen af jättevågor drefs hon motståndslös i
armarne —■ hon kände blott en storm, som tog henne — ett djup, i
hvilket hon sjönk ned — i en orgie af smärtsamma sensationer hvirflade
hennes medvetande bort; och när det återkom, fann det blott en
utmattad kvinna, hvilken, liksom buren af långsamma böljor, vacklade vägen
hemåt för att få lugn.» — — — —
Från detta ögonblick hängifver hon sig åt sin mans kärlek, men
hon tål honom blott såsom personifikationen af den naturmakt, åt hvilken
hon i detta revolutionerande ögonblick gifvit sig.
Men hennes man var tillfredsstäld; om hon älskade honom såsom
symbol eller icke, var honom egalt — blott hon gjorde det! Alla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
