Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Wirsén, af Edvard Alkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
tillämpningen, sä dock till ordalydelsen oskrifna lagar, efter hvilka
hans domslut fällas. De följa här:
Grundlag: Litterär kritik vare icke litterär.
Denna grundlag är genialisk och den är ny. Den tillintetgör
i ett slag kritikens sedan gammalt inrotade fördomar. Till sitt
upphof har den behöfligheten af en protest mot den s. k.
grundsanning Thomas Thorild på det lättsinniga 1700-talet formulerade
i sin tarfliga, men icke dess mindre rätt ansedda skrift »Kritik öfver
kritiker» och som där kallas »verklighetens lag» eller att taga hvar
sak för hvad den är; till sin innebörd är den ett uttryck för den
ideela kritikerns inneboende gudomliga natur. Herr Wirsén, som
är ett djupt idealistiskt väsen och i denna egenskap otaliga gånger
uttryckt sitt hat till »verkligheten», har ej kunnat fegt underkasta
sig verklighetens lag. Men just en sådan underkastelse af den mest
eklatanta art vore det ju, om han läte litterär kritik vara litterär;
han beginge då ett affall från sitt sanna väsen, hvilket i likhet med
den klassiske filosofens daimon tillropar honom ur hans inre att
skåda de små tillfälliga litterära produkterna ur evighetens
synpunkt. Nu spörjer sig kritikern bäfvande och bedjande: Herre,
huru skall detta tillgå? Och strax svarar rösten ur hans inre: Du
fåkunnige, vet du då inte, hvar du skall söka det förklaringsberg,
där ensamt evighetens synpunkt är till finnandes; vet du då icke,
att den evangeliska teologien har monopol på att förklara
evigheten och evighetens företeelser? Då säger kritikern: Jo Herre, nog
vet jag detta. Hvarpå han grubblar en kort stund och är sedan
beredd att skrifva en kritik af helt annan och högre art än någon.
— Efter detfa är det lätt att inse, att den Wirsénska grundlagen
med afseende på sitt positiva innehåll kan formuleras sålunda:
Litterär kritik vare teologisk,
m. a. o. den litterära kritiken måste som rättesnöre använda den
lutherska teologiens trossatser och moralbud. Hvad därutöfver är,
det är af ondo. Den litteratur, som ej följer dem, är följaktligen
alltså af ondo. Häraf följer vidare, att den teologiska litteraturen
är den viktigaste och framför hvarje annan bör sysselsätta kritikern —
något som herr Wirséns kritiska verksamhet nogsamt Utvisar—, och
än vidare, att »de andligen fattige» böra af kritikern gynnas, vore
det ock på andras bekostnad. Teologien gifver de andligen fattige
lycksaligheten. Herr Wirsén äfvenså. Han ställer dem med en
huld åtbörd på sin högra sida liksom Vår Herre fåren; till sin
vänstra sida, där alla osaligheterna vänta dem, hänvisar han de
andra. Antalet är på begge sidorna så stort, att jag ej kan
redogöra därför i dess helhet. Följande lilla urval torde emellertid vara
belysande. Herr Wirsén har bland svenskskrifvande författare
berömt:
Anna A
Aina
Elin Améen
klandrat:
Gustaf Fröding
G. af Geijerstam
Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
