Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Wirsén, af Edvard Alkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
sätt, i hvilket den kristliga broderskärleken tar sig rent af rörande
uttryck. Viktor Moll »kan knappast bli så populär som han
förtjänade att vara»; Tammelins Dikter »skola inför en rättvis domare
i många punkter bestå profvet»; Snorres Bitar »påminna om fru
Lenngren»; Edvard Evers’ Stjärnor i djupet »uppenbara en ädel
natur, hvars andliga behof äro för stora och för djupa för att de
skulle kunna i sinnevärlden tillfredsställas»; om Elin Améens
Träl-dom etc. yttras: »faktiskt är, att hennes lilla bok i en och annan
persons tycke öfverträffar deras sekulararbeten» (fru Lefflers m. fl.);
Aina får för sin samling Vid aftonlampan en ståtlig artikel med
följande kläm: »det torde kunna ifrågasättas, huruvida under de
senare tio åren en bättre prosaberättelse på svenskt språk
utkommit än denna finska författarinnas Bland trosförvandter» (skrifvet d.
i7/6 92); och slutligen — det mest rörande bland allt — en
hederlig komminister i Leksand, P. A. Arosenius, har utgifvit en liten
skrift, kallad Liljor i dalen, som herr Wirsén försäkrar vara »en
af de enklaste och tillika en af de skönaste böcker, som på svenska
utkommit». Som man kan se, så lyckas herr Wirsén att rörande
svenska författare med en önsklig konsekvens tillämpa sin
grundlag. Det vore en grym orättvisa att kalla en dylik litteraturkritik
för litterär.
I det nogaste samma fullt grundlagsenliga hållning iakttager
herr Wirsén gentemot skrifvande norrmän och danskar. Skulle
någon drista sig att tro motsatsen, kan han ögna igenom följande
namnlistor. Herr Wirsén har
berömt:
Elise Aubert,
Sophus Bauditz,
Holger Birch,
Ingvar Bondesen,
F. C. van der Burgh,
Hjalmar Christensen,
Jonas Dahl,
J. Johansen,
H. V. Kaalund,
Laura Kieler,
Thomas Lange,
Adolf Langsted,
P. Mariager,
Karen Nielsen,
Ernst vin der Recke,
Magdalena Thoresen,
klandrat:
Björnstjerne Björnson,
Edvard Brändes,
Georg Brändes,
Arne Garborg,
Gunnar Heiberg,
Henrik Ibsen,
-Alex. Kielland
Henrik Pontoppidan,
Sophus Schandorph,
hvarjämte han ömsom berömt, ömsom pä det allvarligaste klandrat
Holger Drachmann, Karl Giellerup och J. P. Jacobsen. Hvad de
bägge förstnämda beträffar, har därvidlag deras pä skilda tider
olika ställning till Georg Brändes varit bestämmande. För de
stridiga domarna öfver Jacobsen har jag trots allvarliga
ansträngningar ej lyckats upptäcka principen.
Till ofvanstäende statistik ber jag att för yttèrligare bevisning
få anföra ett par protokollsutdrag. Angående Ibsens Gengangere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
