Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Poem af Karl Erik Forsslund - Lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
Lif.
Det ångar mellan grafvarna,
det doftar lif och lycka.
Och saftigt lysa lafvarna,
som gråa stammar smycka.
En russtark våg af vällukt går
i dans öfver kors och vårdar.
Det doftar ungdom, det doftar vår
uti de dödes gårdar.
De grönska i sol, alléerna,
de knoppas, de gamla lindar.
Kring murkna mausoléerna
hålles fest af vårens vindar.
De blomma, de blomma, syrén och hägg,
och dofterna spela och sjunga. —
Där tränger genom grafvens vägg
en hälsning från jordens unga.
En hymn till lif ’och lefvande
sig tränger genom kullen
och tonar matt och trefvande
dit ner i svarta mullen.
Den doftar stark som unga blad,
som rosor nyutspruckna.
Den doftar i de dödes stad.
De döde vakna som druckna.
I kistorna de vända sig
och leta efter orden.
Och deras ögon tända sig —
»nu är det vår på jorden!
Nu hvälfves himmelen hög och blå
och det är fröjd bland de unga...»
I kistolocken vildt de slå
oeh kvida i snyftningar tunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
