Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Midt i världen, en försommarstämning af Karl Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
där jag sitter strömma åar och floder åt alla väderstreck; därifrån slå
vägarna sina ljusa band öfver slätterna, ut till synkretsen. En löper
snörrät rakt in i solnedgångens röda haf.
Från kullen, där jag sitter ensam i hvila bland allt skapadt,
hvilket stilla, omärkligt vrider sig kring mig. Stilla som i dröm — i tyst
njutning af sin lugna rörelse, af sin dämpade kraft.
Då stiger en svag vind upp någonstädes i skogen på andra sidan
slätterna. Jag hör den som en fjärran åska. Jag ser den som en sakta
vajning i den fina luften. Den närmar sig — den sväfvar öfver fälten
som en hök på hvilande vingar. Den dansar in i löfdungama vid mina
fötter — där blir lif och lek, jag hör skratt af unga röster ljuda, hör
ekot af dansande fötter och tumlande toner af en fiol. Men vinden
slingrar sig vigt genom snår och häckar ’— den klättrar upp för kullen
— och när den når upp till toppen — — —
En öfversvämmande flod af doft, ett mäktigt fång af toner strör
den ut öfver mig. Jag vidgar alla sinnen, jag drar in doft och ton och
syn i fulla, rusande drag. Det sprider sig, det svallar, ett stormande haf
— dofterna af friska blad, af lönn och björk och blommande hägg äro
de djupa, mörka vattnen, ångorna från syren och liljekonvalje äro de
lätta blå vågorna, och trädgårdarnas narcisser och tulpaner ge det
stickande gyllene solskenet, som hoppar, öfver böljorna ... En mäktig,
fulltonig symfoni — öfver de brusande ackorden drillar en klar, solig melodi
— drillar och kvittrar i luft och löfviga kronor. Alla fåglar sofva,
skratten och fiollåten ha tystnat — hvem är det som spelar? Är det
prasslet i markens gräs, är det suset i buskar och blad? Är det sommarens
blommande blomster som sjunga, jordens yppiga, färgfulla fägring som
spelar en lifvets dityramb i sommarnatten — vinden, sommarvinden, som
gnolar sin höga sång om sprudlande lif, om evig ungdom — medan
dofternas ackord flöda under rymden, strömma öfver slätterna . . .
Jag vet ej, jag tänker ej. Jag super in doft och ton och syn, det
är för mig de sjunga, kring mig all världens sommarfägring samlar sig,
från mig den strömmar ut. . . Jag famnar i en sekund med alla mina
sinnen himmel och jord och tycker mig smälta samman, samman med
altet. . . där jag ligger på kullen vid skapelsens hjärta — midt i världen.
Karl Erik Forsslund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
