Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47i
städse påpekade , för madame så ödesdigra obetänksamheten och
tanklösheten.
Vidare är det att märka att Hodgsons rapport för ingen del
innehåller endast sådana afslöjningar af madame Blavatskys bedrägerier, som
på något sätt hafva att göra med makarna Coulomb. Det för »madame»
mäst graverande var otvifvelaktigt förhållandet med mr Masseys bref (se
Proceedings of Society for Psychical Research sid. 397 och Modern
Vidskepelse sid. 73). I detta fall erkänner madame Blavatsky själf sitt
bedrägeri, då hon åtager sig författarskapet till en del af brefvet. Mig
veterligen har detta obestridliga faktum aldrig bemötts af teosoferna, utan
de nöja sig att sanningen till trots utslunga sitt påstående: den
Hodg-sonska rapporten är betydelselös: dess innehåll är blott baseradt på
makarne Coulombs uppgifter, alltsammans är nu bevisadt vara oriktigt,
och madame Blavatskys oantastlighet uppenbar. Dylikt upprepas i
teosofiska tidskrifter af i öfrigt tadelfria personer utan blygsel. Fräckheten
i detta fall är så uppenbar, att man ovilkorligen kommer att tänka
tillbaka på samfundets stiftarinna. Det är åter hennes ande, som går igen.
Det finnes för öfrigt i den Hodgsonska rapporten en mängd andra,
af makarna Coulombs vittnesbörd fullkomligt oberoende bevis för madame
Blavatskys förfalskningar. Rapporten är en riktig guldgrufva för dem,
som älska afslöjning af modärn spekulation i vidskepelsehunger. Jag vill
anföra ännu ett exempel utöfver dem, jag redan anfört. Jag nämde
nyss, att mr Hume år 1883 skref ut sig ur teosofiska samfundet. Härom
står i den Hodgsonska rapporten sid. 274: Långt före offentliggörandet
af Blavatsky-Coulomb-brefven i Christian College Magazine hade mr Hume
upptäckt, att åtskilliga af madame Blavatskys fenomen voro baserade på
bedrägeri, och att åtskilligt af den föregifna mahatmans skrifveri härledde
sig från madame Blavatskys penna. En eller två gånger hade han sett
anteckningar om filosofiske frågor, hvilka anteckningar gjorts af mr Subba
Row (vakil vid högsta domstolen, Madras) en af de ledande infödda
teosoferna. Hufvudinnehållet af dessa utkast uppträdde efteråt
omarbe-tadt till mahatmabref (och mottogs af antingen honom själf eller mr
Sinnet). I omarbetningen voro de försämrade. Jag (mr Hodgson)
frågade mr Subba Row, den mäst framstående af de infödda teosoferna,
som jag träffat, huruvida han kände till de episoder, som mr Hume
beskrifvit. Han svarade lakoniskt: »kan så vara» (it may be so).
Jag lämnar nu den Hodgsonska rapporten. Den är ett vigtigt led
i beviskedjan mot madame Blavatsky, men såsom torde vara klart af det
föregående, är den icke ett oundgängligt dokument för att bevisa, att
teoso-fien hvilar på bedräglig grund. Stiftarinnans föregående öden och karaktär
hafva uppenbarligen gifvit formen åt detta samfund, och hennes lifs
utveckling har vid grundläggandet af teosofien blott fortlupit i det spår,
det en gång kommit in på.
Sedan teosofien fått något så när säkert fotfäste i Indien, icke
minst genom öfverste Olcotts kraftiga ansträngningar, börjadas en ifrig
agitation för att utbreda densamma i Europa. Redan innan mr Hodgson
begifvit sig till Indien, hade denna lära slagit rot i England och hade
under den första tiden vunnit ganska betydande anhängare. Det var
dock äfven nu madames öde att så småningom förlora sina bästa
eröf-ringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
