Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Nya diktsamlingar. Två debutanter (Ellen Lundberg, »Lyriska stämningar»; Martin Landahl, »Dikte»), af R—s—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya diktsamlingar.
Två debutanter.
Fru Ellen Lundberg, f. Nyblom, har nyligen släppt ut sin första
diktsamling, Lyriska stämningar, utgifven på Wahlström &
Widstrands förlag.
Redan förut bekant genom bidrag till tidskrifter och kalendrar,
fäste hon en allmännare uppmärksamhet vid sig, då hon förlidet år
erhöll ett svenska akademiens andra pris.
Det är ganska ovanligt nu för tiden, att sjelfständiga och begåfvade
unga författare börja sin bana med att uppvakta svenska akademien.
Hellre trotsa de, i sin för öfrigt berömvärda sträfvan att utprägla en
skarp individualitet, d,en akademiska så väl som alla andra smakriktningar,
utsätta sig för kritikens gissel inpå bara själen, hänga lyran på
vindskontoret i half förtviflan, ta ner henne igen, fortsätta oförtrutet och lyckas
slutligen, om gryet är äkta, att vinna herravälde öfver sig själfva och sin
form samt erkännande af kritik och publik. Det är vanligen först när
erkännandet har kommit och skalden finner det magert i längden att
bara lefva på blommor och lagerbärsblad, som han vänder sig till skrået
för att, efter aflagdt prof, undfå ett gesäll- eller möjligen mästarebref.
Att fru Ellen Lundberg, f. Nyblom, redan vid sina första steg mot
parnassens höjder gjort visit hos de aderton, kan ju ha flera
förklaringsgrunder. Någon annan behöfver emellertid icke uppsökas än den, att
hon besitter en för en nybörjare sällsynt säker form och att hon fyller
den formen med ett innehåll, mot hvilket ingen som helst akademisk
ömtålighet borde hafva något att invända.
Fru Ellen Lundberg är dessutom ovanligt mogen, färdig, afslutad
vid sin debut och för sin ålder. Får man tro den ovärderliga Daniel
Fallström, som skrifvit vackert om henne i »Idun», har de lyriska
stäm-ningarnes mycket reflekterande författarinna upplefvat endast sex och
tjugu vårar.
Man förvånas deröfver vid genomläsningen af en diktsamling, som
knappast annat innehåller än resignation och åter resignation; eller rättare
utståndet lidande, öfvervunnen sorg. Och man erfar ett intryck af att
den sorg, som bredt sin skugga öfver diktningen, är af det djupa slag,
som gör epok i en människas lif och omdanar hennes väsen.
Det ligger genomlefda saker i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
