Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. II. Huru kommo vi Irlands skär så nära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Prackmans-systemet färdigt.
Konungens befallningshafvande resolverar och styr.
Hellre jag än den oärlige! — Fallen mig till fota och alla skogar tillhöra eder! — En
paradisisk dal med enorma syndafall. — Den omistlige bolags tjänaren Kristofer.
— Två korpar vid samma åtel. — Två motsatta betygelser vid lössläppta makter.
— En tillvinkad skara lifegne. — Regnbågen tvärs öfver själfvaste syndafloden.
— Två fribytare mötas med sina drabanter. “Strunt i konungens
befallnings-hafvande, säger jag!“ — Hvad vållar icke f—n och vestanvädret, tror
inspek-torn! — Under näsan på en “länsstyrelseså att säga. — Bestående följder af
systemet och eran. — Baggböle och baggbölerier. — Potemkins-hemman under
Prackmans-eran och deras makalösa fähusbesättningar. — Honnör för gamle
Curry! — Hvad förestår oss från de utvuxne plutokratemas system!
Till verket fort! Guldfloden strömmar, ingen sekund att förspilla!
Ingen betänklighet längre! Sköflar inte jag själf, så sköfla dessa
skojar-korpar från alla väder! Ho tackar mig i h—e för. ärlig fattigdom,
återhållsamhet, heder?
Prackmans-systemet har segrat! Och de skutlöse Prackmännen
med — en hvar i sitt skilda tecken. Bondesågningen i deras klor
för-kväfd. De stora skogsbolagen färdiga. Och upp öfver de många
skogsåsarna till berget, där vi stå, för nattvinden fram maskinernas kolfslag,
flämtande i jämbredd med den lössläppta lystnadens puls, som sjuder
upp från vida landet, rastlös och het som elden.
Satan har fört dem upp till vårt ganska höga berg, utpekat dessa
ändlösa skogar med sin vidrigaste klo och sagt:
— »Allt detta gifver jag eder till spillo, blott I fallen mig till fota
och tillbedjen mig!»
— Och se! De föllo så utan tvekan till fota. Och därpå ut,
ofördröjligen ut att slitas om bytet, sönderslita och sluka det som
kråk-svärmen, då den kappkör i luften efter en värnlös sparf.
Här närmast oss, djupt nere i den underbart sköna, förhistoriskt
bildade nipdalen, där långsam odling på sandmoarna lockat fram en fattig
skogsbygd kring vattendraget — här i detta nordiska turistparadis grassera
nu allsmäktigt två starka skogsbolag, tills allmän död och förstörelse
återstår på fältet för deras stöld och sköfling.
Hör? Ett skrål af vilda förbannelser ur hesa bränvinsstrupar och
därpå ett energiskt smatter af yxhugg uppifrån flottledet genom dalen!
Stockarna ha fastnat för Kristofer och hans band, — Kristofer,
ena bolagets flottchef, bonden, skuldsättningsspekulanten,
lättköpsauktio-nisten, kontraktören — löftesgifvaren, blodsugaren och utarmaren — kort
sagt den omistlige Kristofer.
Han hörs betyga vid alla lössläppta makter att han skall Tram, om
det så vill regna bilor, — skall fram till hafsfjärden med sina 100,000
timmer, medan ännu västanvädret står sig.
Men så har andra bolaget med dess inspektor på stället tagit
samma makter till vittnes på, att Kristofer ej skall fram. Hvad har den
skälmen och hans skojarbolag att skaffa här, där vi voro de förste? Nej
två roffbglar trifvas ej vid samma åtel!
Midt nedför oss i dalen ligger nu dessa förstkomlingars besittning,
det gamla, af dem nedlagda järnbruket, som inbegriper halfva socknen
och har ett rent enastående läge på en hög vattensköljd nipkil. På ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
