Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. II. Huru kommo vi Irlands skär så nära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
sidan flottledningsån, där Kristofer och hans bassar skola fram. Utefter
kilens andra sida bergforsen, samlad från sitt fall i vilda kaskader nedför
den höga söderbranten och nederst samlad till vattenstoft, som nu bryter
nattmånens sken till en praktfull regnbåge. Och där dessa två vatten
sammanlöpa vid kilens spets genom dammen, där har inspektorn
tillbommat’ flottledsrännan och står med en tillvinkad skara af brukets
kon-tiaktslösa landbönder, uppsupna till våldsdåd och väpnade med spakar,
allt i afbidan på den vilde Kristofers ankomst.
— »Hundralappen åt den, som lossar fästet*!» ryter Kristofer
uppe vid sin våldsamt samman vräkta timmerbröt. »Hundralappen hör ni!»
Hvanfrån lappen skall komma har Kristofer ej utfäst och kan alltså
två sina skuldlösa händer, när kiafvet kommer. Men löftet gör underbar
verkan och hvad nattmånen skrider fram öfver nejden, kommer Kristofer
ned på bruket med 100 yxor tätt efter sig på axlarna af sina hundra
bränvinsmorske fribytare från nordens alla kanter. Vid deras betydliga
antal och säkra hållning maka sig brukets lifegne betänksamt undan från
dammen.
— »Du är mig så goder och lossar upp luckan genast, karl!» börjar
Kristofer, liten, säflig men säker. »Flottningen är i väg skall du veta,
och Hålen tar både dej och dammen, om här blir fäste!»
— »Ja de’ angår mig inte!» låter svaret.
— »Är du rent tokig, människa, eller håller du nu på bli!
Understår du dig att stänga sjelfvaste kungsådran — och flottledet, som är
utlyst till allmänt bruk? Vet du inte häller att det finnes en, som kallas
konungens befallningshafvande ?»
— »Strunt i konungens befallningshafvande! Gå dit om du höjas!
Vi stå oss nog för en liten böteshacka!»
— »Och så har ni väl råd att muta landskamrern igen, så att det
skall dra ut med vräkningen?»
— »De’ med sa’ sotarn!»
— »Och så tror du dumsnut, att jag skulle ligga här med timret
mitt oflottadt till domedag! Vill du nu godvilligt lossa upp luckan?»
»Bryt opp’na, om du har lust. Det skall bli annat af, om du sätter
dit en käft.»
— »Jag säger dig redeligen till för tredje gången: Öppna genast
luckan godvilligt!»
»Gå dit igen och gör som sade!» ryter inspektorn till sin försagda
lifegenskara och pekar på dammbordet.»
— »Så mycket hörde ni, att jag sade honom redeligen till för
tredje gången! fortfor Kristofer till sina drabanter.
— »Ja, ja!» skrålade dessa i glada aningar.
— »Går nu dit och hugg bort hitersta stolpen!» befaller han och
bandet rasar åstad med höjda yxor och vilda eder.
— »Rör ni dammen, människor så får ni fästning!» vrålar
inspektorn och ryter så till de lifegne:
— »Dit och spaka ner dem, säger jag!»
— »Den som höjer spaken kastas ned i än till kost ät abborn!
försäkrar Kristofer med bättre verkan. Och så fä nu de två förmännen
* Det svårupptäckta stället, där det egentligen spärrar vid en timmerstockning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
