Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. II. Huru kommo vi Irlands skär så nära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5oi
Abygnaderna äro af enahanda skenbeskaffenhet. Bakugnen t. ex.
är hopspikad af bräder och utvärtes klemad med lera, men står upprätt
så länge. Den inbärgade grödan är också illusorisk: en mansbörda
myrstarr, som nödtorftigt täcker öfver en sammanvräkt hop ris och
stubbar i ladan.
Då allt är i ordning ansökes konungens befallningshafvande af
Järkers bomärke om » skatt elösning» af nybygget Sandmyran. Och för
att verkställa syn och undersökning kommer då med nödiga biträden
vår landstatstjänsteman. Han stannar lite vid närmaste torpläge och
skickar bud för att vederbörande skola få tillfälle till generalmönstring i
sista stunden och aflägsna någon af dessa smärre, af olyckan vållade
anstötligheter, som kunde falla alltför bjärt i hans officiella ögon.
Kommer så tillstädes, ser den lofvande odlingen, märker genom ladans dörr
den inbärgade grödan och berör med skonsam hand den präktiga
bakugnen.
Under tiden har det råmat energiskt från fähuset och då behöfver
länsstyrelsens höge representant ej kröka sig i den låga dörren för att
öfvertyga sig om fänadens befintlighet. Han bara frågar:
— »Huru stor är ladugårdsbesättningen ?»
— »Fyra stycken!» svarar Järker.
Och då har han inte sagt mer, än hvad han kunde taga
sakramentet på hvad stund som hälst. Grels, Jöns, Per och Pål äro alldeles
utmärkta specialister att råma — och Järker själf för resten. Man kunde
blott anmärka, att denna besättning råmar alldeles för mycket.
— »Hörs vara energisk ras?» säger ämbetsmannen antecknande.
Och nu har han verkstält nödig »syn och undersökning» för att
få ett instrument öfver de fullgjorda skyldigheterna å nybygget
Sandmyran. Därpå resolverar konungens befallningshafvande och jägeriet tillmäter
skog. Som själfägande bonde å sitt skattelösta hemman »säljer» Järker
nu sin skog till bolaget och så är den operationen klar.
Därpå fortgå nybyggesaffärema med Grels som förste bulvan,
Järker, Jöns, Per och Pål som fähusbesättning. Man väljer ut en ny myr
några stenkast från »ödehemmanet» Sandmyran och dess åbygnader
skjutsas dit för spak och kaflar att tjäna som ögats hållpunkter vid den
»syn och undersökning», som härnäst skall gycklas.
Dessa och dylika operationer upprepas i öppen dager, allmänt
omtalade, allbekanta, utskrattade af de likgiltiges hop som en rasande
besatthet, prisade af de intresserades sfer som en rasande fiffighet,
utpekade af vanmäktiga händer som den fullbordade laglöshetens insegel.
Behöfver man framhålla, hvilken djup förnedring det är dylika
förhållanden dels bevisade genom förekomsten, dels verkade genom besmittelsen ?
Och härvidlag skall knappast någon befatta sig med det lättfunna
ordet »öfverdrift», sedan vi villigt erkänt att fähusbesättningen vanligen
brukade lånas i stället för att »spelas» genom råmande.
Dylika Potemkins-hemman finnas lyckligtvis kvar i sina hundratal
med bestående märken efter den enda men dråpliga odling, som var
Prackmans-eran värdig.
Emellertid får det icke glömmas, att äfven den bästa länsstyrelse
kunde stå där så godt som maktlös i dessa tider. Och vare det långt
ifrån sagdt, att bland dem saknades kraft och redlig vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
