Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Malmö stående teater, af Ö. Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5*6
egentliga nyhet, som förts fram under året, är Charles Kjerulfs
enakts-operett Lifselexiret. Liksom hr Kjerulf enligt undertecknads förstånd här
presterat en komposition, som godt och väl motiverar etiketten, erhöllo
jämväl pjesens fyra små roller en fullödig tolkning.
Hvad nu talscenen beträffar, så hai den visst icke framtill någon
ljusare anblick.
Af de inhemska originalpjeserna kan blott en, nämligen Harald
Molanders »Flirtation», sägas ha fått en fullt oklanderlig, delvis berömvärd
framställning. Detta stycke var också synnerligen väl afpassadt för de
krafter, som stått direktör Selander till buds. Rollbesättningen var
följande: blomsterhandlare Möller — hr Axelsson, hans hustru — fröken
Emilia Lund, hennes syster — fröken Georgina Hjorth, kassörskan —
fru Wahlbom, kommendörkaptenen — hr Selander, vinagenten -— hr
Wahlbom, doktorn — hr Viktor Lundberg och pigan — fröken Olsson.
Alla dessa roller kommo fullt till sin rätt och mot samspelet fans
ingenting att anmärka.
Men Flirtation bar sig icke, trots denna lofvärda tolkning. Och
ännu sämre betaide sig de andra svenska styckena, Geijerstams Högt
spel och Ernst Lundqvists Kusin Jacques.
I de två sistnämda var också rollbesättningen mycket olämplig.
I båda hade direktör Selander varit nog svag att anförtro den kvinliga
hufvudrollen i sin hustrus händer. Fru Selander är nog förträfflig på
sitt område — som amman i Lilla professorskan, gumman Heinecke i
Ära, den robusta landtmadamen i Texas Jack o. s. v. — men hon
passar alls icke som den visserligen något bedagade, men dock ännu
bedårande »kvinnan på 30 år» eller kanske rättare la femme ä quarante
ans, en typ, som ju på det yttersta i dessa dagar blifvit modärn inom
literaturen. Lika olämpligt var det att hr Axelsson spelade vännen från
landet i Högt spel. Genom denna rollbesättning blefvo
kärleksförbindelserna i de båda pjeserna komplett obegripliga. De manliga
hufvud-rollerna gåfvos däremot på ett ganska förtjänstfullt sätt af hr Selander.
Det var åter en annan skavank som kom de flesta lustspelen och
farserna att falla lifslösa till marken, nämligen det skrala samspelet i
förening med en ständigt bristande memorering. Herr Axelsson var
regissören, men i den egenskapen har han långt ifrån skördat några lagrar.
Med nöje erinrar man sig emellertid Niobe, där
försäkringsdirek-törens roll utfördes dråpligt af hr Viktor Lundberg och där titelrollen
uppbars af fröken Östergren på ett sätt, som lofvade mera än hvad den
unga skådespelerskan sedan infriat, samt Texas Jack, där segern hembars
i främsta rummet af fröken Hjorth.
Bland de allvarliga dramerna må nämnas Vasantasena, som linde
ha blifvit en vacker succés, om fröken Hjorths (Vasantasenas) innerliga
glöd motsvarats af något annat än hr Gunnar Lundbergs (Karuda; as)
rätt tomma deklamation samt Bröllopet på Valéni, där hr Wahlboms
måttfulla och behärskade och kanske just därigenom så gripande spel i
stats-prokuratorns roll kom oss att glömma de brister, som vidlådde .öken
Östergrens framställning af zigenerskan Sanda.
Om jag nu skulle nämna ett par ord om de enskilda
skådespe-larne, så torde jag icke misstaga mig, om jag utpekar hr Wahlbom som
favoriten å svärdssidan. Hr W. har under detta år lagt i dagen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
