Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Englands fackföreningar, af Frantz Pio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
arbetarens obestämda föreställningar i fasta, bestämda teorier, som man
sedan kallade för socialism. En fransk adelsman (Saint Simon) uppdrog
de första konturerna till den nya läran, en engelsk bomullsfabrikant
förkunnade den första gången för de lyssnande arbetarn e.
Det var Owens’ kolossala tanke att ombilda Trade Unions till stora
nationella produktionsföreningar, som skulle öfvertaga hvar sin gren af
Englands industri och skjuta driftsherrarne ur spelet. Vägen till målet
var den »sociala revolutionen». Redan undar denna historiens första
socialistiska agitation återfinna vi många af de senare så bekanta dragen:
fordran på 8-timmardagen, ropet mot de sysslolösa klasserna,
organisationen af alla arbetare utan skilnad på fack, en stor gemensam arbetareunion.
Denna ’»The Grand National Consolidated Trades Unions», som uppnådde
den oerhörda storleken af en half million medlemmar, var helt och
hållet resultatet af Owens rastlösa energi. Den räknade bland sina led ett stort
antal unskilled (icke tekniskt utbildade) arbetare, isynnerhet
jordbruksarbetare, som hittills hade stått fullständigt oberörda af fackföreningsrörelsen.
Det är ett tecken på, det stora inflytande, den nya läran utöfvade på
arbetarnes sinnen, att rörelsen sålunda trängde ned till arbetareklassens
djupaste, långsammast påverkade lager.
Den ledande ställningen under detta Trade Unionismens första
stora uppblomstring intogs emellertid af de nordliga grefskapens »skilled»
(fackutbildade) arbetare, Lancashires bomullsspinnare och Yorkshires
murare och snickare. Rörelsens agressiva karaktär tog sig uttryck i en
massa delvis under olämpliga omständigheter företagna stora strejker.
Men fabriksegarne höllo i sig och understöddes af regeringen med alla
de medel, en smidig lagtolkning stälde till dess förfogande. Den ena
strejken efter den andra förlorades, arbetarne blefvo slagna utefter hela
linien, och de flesta måste skrifva under det beryktade »dokumentet»,
hvarigenom de afsade sig all förbindelse med Trade Unions.
Socialismen var slagen till jorden. Den försvinner härmed från den
engelska arbetarerörelsen, för att icke åter visa sig förrän ett halft
århundrade senare, då den för länge sedan fått fast fot hos kontinentens
arbetare. Men socialismen hade nära på dragit själfva
fackföreningsrörelsen med sig i fallet. Först ramlade »the Grand National». Från dessa
tider har en praktisk lärdom inpräglat sig i den engelska arbetarens
medvetande i att en »allmän» arbetareförening endast har ett kortvarigt lif,
att det behöfs gemensamt yrkesintresse för att i längden kunna hålla i
hop en arbetareassociation och att den därför icke bör öfverskrida
fackföreningens gränser. Det var Tyskland förbehållet att i större stil göra
nästa misslyckade experiment med den »allmänna» arbetareföreningen,
— Marx’ berömda Internationale —. Men icke endast »Grand National»
föll; arbetarne förlorade strejkerna och fabriksegarnes »dokument» sprängde
den ena efter den andra af de fackmässigt organiserade Trade Unions.
Mot slutet af fyrtio-talet såg det så ut, som om hela den
engelska arbetarerörelsen skulle försvinna i sanden, som om eliten af Europas
arbetare skulle viljelöst underkasta sig de vilkor, den fria konkurrensen
dikterade. Då sammanträdde i London delegerade från alla Englands
maskinarbetare, och af de öfver hela landet spridda små svaga
föreningarna i detta fack bildasår 1851 »Amalgamated Sociely of Engineers». Bygd
efter en ny modell, besjälad af en ny anda, var det dess bestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
