Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Englands fackföreningar, af Frantz Pio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
gick den till Frankrike, där den under februarirevolutionen firade sin
triumf och fick sin knäck. På sextiotalet är skådeplatsen förlagd till
Tyskland. Socialismen fann här i Karl Marx sin mest genialiska teoretiker och
i Lassalle sin mest lysande praktiker. Marx’ socialism — den s. k.
kollektivismen — är den, som. nu är rådande rundt om i Europas
länder. Ar 1880 börjar agitationen i England. Ögonblicket kunde icke
vara lämpligare valdt. Kulmihationspunkten i det ekonomiska betrycket
var just passerad. Arbetslösheten hade splittrat tusentals sträfsamma
lyckliga hem. De olyckliga arbetarne stirrade med fasa på dessa gåtfulla
kriser, inför hvilka fackföreningarna och lagen stodo lika vanmäktiga. Då
framträder denna nya lära, som just vet besked om dessa kriser, och
hvars första programpunkt just är att omskapa samhället, så att kriser,
arbetslöshet och oförskyld fattigdom icke längre skola kännas. Vid denna
tid blef vidare fattigdomen i London för första gången statistiskt utredd ;
därvid visade sig det otroliga resultat, att 1 million människor
(däribland ungefär hela East-End) lefde under den s. k. ^poverty line-n.
Härvid slogs till marken den gamla bekväma tron, att fattigdom alltid är
beroende på dryckenskap eller lättja; man kunde icke hålla fast vid en
sådan beskyllning emot en tredjedel af Londons invånare.
Jordmånen i England var således vid den tiden högst mottaglig
för den socialistiska agitationen. Den vände sig först och främst till de
»unskilled» arbetarne, som dittills stodo fullständigt utanför Trade
Unio-nismen. Men också ibland fackföreningarnas »skilled» arbetare (i
synnerhet bland det förut omtalade mellanpartiet af mindre »skilled» arbetare)
vann den hastig utbredning. Under hela åttiotalet försiggår en långsam
svängning mot vänster utefter hela linien. Liksom det eger rum en
strömning frän det individualistiska partiet till mellanpartiet, försiggår åter
en strömning frän detta parti till det socialistiska. Under dessa båda
partiers gemensamma opposition mot det ledande individualistiska börjar
redan här den hopskakning af socialister och icke socialister, som är en
af egendomligheterna hos socialismens engelska uppenbarelseform. Den
socialistiska fanatismen af oppositionen, hvilken i regeln anslog en mera
bitter och aggressiv ton, var det i synnerhet, som förde angreppet
pä de ledande föreningarnas Trade Unionstyp, föreningen af
»trade»-och »benefit-purposes», in i striden. Det framhölls då, att försäkringen
mot ålderdom, olycksfall och sjukdom var statens, icke fackföreningens
sak och att fackföreningen, när den. belamrade sig härmed (»benefit
purposes») blef för tung, för ängslig och för försiktig för att med aggressiv
kraft kunna bevaka arbetarnes intressen i fråga om arbetslön och
arbetstid (»trade purposes») och sjönk ned till blott och bart en
försörjnings-klubb. Den första invändningen är rent doktrinär; den förbiser att
statens plikter i dessa afseenden tillgodoses bäst därigenom att stat och
fackförening gå hvarandra till mötes. Den andra invändningen har mera att
betyda; den var delvis berättigad i afseende på flera dåtida
fackföreningar, men hvad som i verkligheten hindrade bevakandet af »trade
purposes» var icke förbindelsen med »benefit purposes», men den
omständighet att styrelsen var så fåtalig och oöfvad, att all deras tid och kraft
och ofta också allt dess intresse upptogos af de löpande
understödsaffä-rema.
Ledarne af en ny rörelse tillhör oftast en högre samhällsklass än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
