Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Englands fackföreningar, af Frantz Pio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
för att genomdrifva 8-timmarsdagen och utan strid gäfvo driftsherrarne
efter. Sedan man nu hade vädrat, ät hvilket håll vinden blåste, beredde
»unskilled» arbetame sig till att slå sitt stora slag. Det var de otaliga
skarorna af dockarbetare, som ombesörjde den dagliga trafiken i
Londons hamn, som nu skulle taga törn. I augusti 1889 började strejken.
I tio veckor var världens största hamn stängd för trafiken. John Burns
och Tom Mann visade nu sin stora organisatoriska talang genom att hålla
tillsammans dessa oordnade arbetareskaror, som för första gången voro
ihoptrummade till gemensam verksamhet. De förvärfvade nu den stora
popularitet, som snart gjorde dem till ledare af den engelska
arbetarrörelsen. Äfven denna gång lade den oftentliga meningen sitt mäktiga
inflytande i vågskålen för arbetarnes sak; omkring 100,000 £ inflöto
genom offentlig subskription däraf 30,000 £ endast från Australien. Vi
böra till förklaring af denna den offentliga meningens ställning först och
främst erinra om, att .de »unskilled» arbetame, som stodo utanför Trade
Unionismen, endast hade i ringare grad haft nytta af den förbättring i
arbetarklassens lefnadsvilkor, som organisationen i fackföreningar hade
medfört. De »unskilled» arbetare, i synnerhet när de som dockarbetame
icke hade fast arbete, lefde till stor del under den nivå, där statistiken
uppdrog sin »poverty line». Vi böra därnäst erinra om den stora
fördomsfrihet, som åtminstone inom de bildade engelska kretsarna herskar
i alla socialt ekonomiska förhållanden. * För det förenade trycket af den
offentliga meningen och de uppåtgående konjunkturerna gåfvo
arbetsgif-varne efter i oktober månad, och sedan dess har 6 pence pr timme
varit den fastslagna lönen för »unskilled» arbete öfver hela England.
Den närmaste följden af dockstrejken var, att industriens »unskilled»
arbetare öfver hela Storbritannien organiserade sig i fackföreningar, som
alla hissade den rena socialistiska flaggan. Men samtidigt hade
dockstrejken ett mäktigt inflytande på de gamla fackföreningarna af »skilled»
arbetare: 200,000 nya medlemmar slöto sig till deras leder. Den
individualistiska riktning, som ännu formelt satt vid rodret i »Parliamentary
Committee», drunknade fullständigt i jublet öfver den seger, som
socialisterna vid dockstrejken hade vunnit åt arbetarpartiet. På den följande
kongressen i Liverpool 1890 förklarade till och med maskinarbetarnes
öch timmermännens »highly skilled» föreningar, som dittills hade varit
den individualistiska riktningens fastaste stöd, sig för mellanpartiets
ståndpunkt och kräfde statens och kommunens effektiva ingripande till
häfdande af arbetarens »standard of life». Samtidigt med
individualismen försvinner äfven den exklusivistiska tendens, som hade smugit sig
fram i dess kölvatten; det hotande försöket af de »highly skilled»
arbe-tarne att bryta sig ut förekoms; »skilled» och »unskilled», unga och
gamla, manliga och kvinliga arbetare stodo i en sluten samlad trupp. De
»unskilled» arbetame blefvo sålunda upptagna i Trade Unions leder; de
aristokratiska föreningarna öppnade särskilda afdelningar för gamla och
svaga arbetare, som icke kunna förtjäna fuil lön och icke ha råd att
* Man frågar i England, om man är socialist med samma lugn, som man
frågar om man är liberal. Under ett samtal med arbetarkommissionens sekreterare, mr
Drage, sade han på fullt allvar om den dåvarande Under-Secretary of the Board of
Trade (departementet för arbeten och handel), således en af regeringens medlemmar: she
is not a socialists.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
