Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
bart, då det enda, som just den klassen beundrar, sträfvar efter och
söker lära sina barn, är att komma sig fram i världen och om möjligt
höja sig upp ur den klass, som man tillhör genom födelsen, i den närmast
högre. Samhället behöfver hökare och grosshandlare lika väl som
kolbärare. Men om en köpman förvärfvar sig en stor förmögenhet pch
sedan adlas eller om sonen till en hökare blir lordskansler eller
ärkebiskop eller som framstående militär upphöjes till pärsvärdigheten, så
beundras de af alla människor och man är stolt öfver de sociala
förhållanden som göra sådant möjligt. Ingen , anser det vara något orätt i att
de voro missnöjda med sin ställning; ingen förmenar att samhället dider
af att begåfvade män uppnå en sådan ställning, för hvilken naturen
utrustat dem med förmåga.
Men kast-skälet låter ännu bättre vederlägga sig än med ett tu
quoque. För det första är det alls icke sant, att bildningen som sådan
gör människorna odugliga för grofva eller till och med motbjudande
sysselsättningar. Sjömanslifvet är gröfre, hårdare än det som föres af de
flesta som bo på fasta landet, och dock har, som hvarje sjökapten kan
intyga, ingen matros blifvit mindre duglig, därför att han egt ett bildadt
förstånd. Det lif en praktiserande läkare för, i synnerhet på landet, är
hårdare och arbetsammare än de flesta handtverkares och han har
ständigt saker att göra, som säkerligen icke äro angenämare än att sopa
gatan, och dock bör läkaren alltid vara en högt bildad man och är det
äfven i många afseenden. Så till vida är det ju sant, att orden i den
engelska katekesen, att människan har att göra sin pligt på den plats,, dit
gud behagat kalla honom, gifva en definition på vår plikt mot oss själfva
och mot samhället, som är ypperlig, men därvid står dock alltjämt den
frågan öppen: hur skall då en viss människa kunna förvissa sig om till
hvilken plats det har behagat gud . att kalla henne. Ett nyfödt barn
kom-mmer inte till världen med påskriften: gatsopare, hökare, biskop eller hertig.
En liten röd köttklump ser ut utanpå precis likadant som en annan. Och
sin verkliga plats kan människan först därigenom upptäcka, att hon tar reda
på det hvarför hennes begåfning egnar sig, och att hon icke för att
tillfredsställa en tarflig fåfänga, utan som en högsta pligt mot sig själf och sina
medmänniskor söker komma i en sådan ställning, att hennes begåfning kan
fullt utveckla sig. Hvad som således väl vore att beklaga vore, icke att
samhället på allt sätt hjälpte en begåfning att höja sig upp från en lägre
samhällsklass till en högre, utan att det icke alls eger något maskineri,
som underlättar för en bristfälligt begåtvad att från de högre
samhällslagren stiga ned i de lägre: I sin »Stat» låter Plato Sokrates säga, att han
gärna skulle inplanta hos medborgarne i sin samhällsstat »en ädel lögn».
»’Borgare’, skulle vi säga dem i vår historia, ’I ären bröder, men gud har
skapat eder olika, Somliga af eder hafva herskarkraft, och dem har han format af guld,
och därför åtnjuta de den högsta ära; andra af silfver, de skola hjälpa de förra; andra
ater, som skulle vara åkerbrukare och handtverkare, har han gjort af koppar och järn;
och dessa egenskaper bevaras i allmänhet hos barnen. Men då I ursprungligen
härstammen från samma familj, så får mången gång en fader af guld en son af silfver och
en fader af silfver en son af guld. Och gud förkunnar de herskande som högsta regel,
att de framför allt skola vaka öfver sina efterkommande och gifva akt på
beståndsdelarna i deras natur. Ty när sonen till en fader af guld eller silfver har en blandning
af koppar eller järn, då bjuder naturen äfven en förändring af hans stånd, och den
herskandes öga skall icke skåda med sorg på -barnet, därför att det måste stiga ned
och blifva åkerbrukare eller landtbrukare, liksom ur åkerbrukarens stånd andra må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
