Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
Jag vill alls icke uppställa den sentimentala satsen, att jag föredrager
Lazarus framför den rike mannen, men i sak är det omöjligt att inse,
hvarför utöfvandet af dessa dygder skall vara svårare i en ställning af
lifvet än i en annan. Och en hvar, som samlat en vidsträcktare
erfarenhet om allehanda människor och förhållanden, skall nog ge mig rätt
i, att de förekomma lika mycket i de lägre som i de öfre
samhällsklasserna.
Således förkastar jag kastskälet såsom oförenligt med deras
handlingssätt, som anföra det, såsom saknande hvarje teoretisk motivering
och som i hög grad ödesdigert, om det utfördes till sina logiska
konsekvenser, och vänder mig nu mot motståndarne af det andra slaget. För
dessa är en lag, medelst hvilken staten åtager sig uppfostringsväsendet
endast en af de lagstiftningsdelar, mot hvilka de af princip opponera sig.
I samma fördömelse innesluta de en vaccinationslag, en lag till
förekommande af spridande af smittosamma sjukdomar och all öfrig
hälsovårdslagstiftning; vidare alla statens försök att förebygga förfalskningar eller
•att reglera farliga yrken; vidare hvarje statens ingripande i förhållanden,
som omedelbart eller medelbart afse handel, såsom skeppsfart, hamnar,
järnvägar, gator, åkare, bref befordran; därjämte alla försök att sprida
bildning genom inrättande af lärarekorporationer, examenskommissioner,
bibliotek, museer eller utsändande af vetenskapliga expeditioner; och
slutligen alla bemödanden att befordra konsten genom inrättande af
ritsko-lor eller tafvelgallerier eller att utgifva pengar för en arkitektoniskt
värdefull offentlig byggnad, där en vanlig tegelstensläda skulle kunnat göra
samma nytta. Enligt sådana människors mening får icke en krona af statens
medel användas för en offentlig park eller en förlustelseplats, icke en
femtioöring för lindrande af hunger eller för botande af sjukdom. Dessa
åsikter motiveras på två sätt. Först deduktivt, i det man utgår från det
förmenta axiomet, att staten icke är berättigad till annat än att skydda
sina medlemmar för angrepp. Staten är helt enkelt en polisman och
dess pligt omfattar intet mer och intet mindre än att skydda för stöld
och mord och att tvinga. till uppfyllande af kontraktsenliga förbindelser.
Han skall hvarken befrämja det goda eller göra något för att
förhindra det onda, annat än något sådant som att han bestraffar dem som
begå till allmänhetens kännedom komna angrepp på personer och
plånböcker. Därjämte motiveras dessa meningar äfven a posteriori genom
slutsatser och observationer, hvilka skola ådagalägga, att allt hvad en
regering gör utanför dessa negativa gränser, utföres alldeles säkert icke blott
illa, utan till och med ännu sämre, än om de utföras af privata. Jag
är icke fullt på det klara huruvida det är sant.. Till stöd för påståendet
anföras många’ uppgifter, som solklart bevisa att staten gör en hel mängd
saker ganska illa. Men det hör egentligen icke till vår fråga. Staten
bor i ett glashus; vi se hvad den företager och af allt hvari den helt
och’ hållet eller delvis misslyckas, slås det mynt. De privata företagen
gömma sig däremot bakom ordentligt hopmurade ogenomskinliga väggar.
Allmänheten vet sällan något om dessa företag och får höra talas om
deras misslyckande och fel, endast när de äro gröfre och bli kända, af
alla människor. Hvem kan säga, hur det skulle gå med privatföretagen,
om de försökte sig på statens uppgifter? Den, som känner något till
aktiebolag och deras ledning, är föga benägen att tro på de privata
före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
