Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - En medelmåtta, af Ernest Hello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
svarar mänsklighetens omedvetna aningar. En medelmåtta visar för
människan de bekanta delarnè af dem själfva. En öfverlägsen människa
upptäcker för människorna okända delar af deras själ.
Den öfverlägsna människan sänker sig djupare i vårt inre än vi
själfva äro vana vid. Hon ger våra tankar ord. Hon känner oss
noggrannare än hvad vi själfva göra. Hon tjusar och gläder oss, liksom
hon väckte oss för att taga oss med sig för att se på en soluppgång.
I det hon för oss bort från oss själfva in på sitt område, tager hon
ifrån oss vårt lugn, men skänker oss dock en högre frid.
Medelmåttan, som låter oss vara där vi äro, försänker oss i en
dödlig stillhet, som inte är det sanna lugnet.
Den öfverlägsna människan, som ständigt pinas, ständigt
sönder-slites af motsatsen mellan ideal och verklighet, känner bättre än hvarje
annan den mänskliga storheten och bättre än hvarje annan det mänskliga
eländet. Hon erfar en starkare dragning till idealets glans, som är allas
vårt mål, och känner sig dödligare sårad af den gamla svagheten i vår
ömkliga natur: hon meddelar oss dessa båda känslor, som hon lider af
Hon tänder hos oss kärleken till tillvaron och väcker oaflåtligt hos oss
medvetandet af vår förintelse.
En medelmåtta förnimmer hvarken storhet eller elände, hvarken
tillvaron eller förintelsen. Hon är hvarken förtjust eller bestört, hon
stannar på den näst sista pinnen i stegen oförmögen att stiga högre, för trög att
gå ned. Såväl* i $ina omdömen som i hvad hon uträttar låter hon
sedvanan intaga verklighetens plats, gillar hvad som rymmes i hennes
skolfack, fördömer- hvad som undandrager sig bekanta
beteckningar och rangklasser, fruktar öfverraskningar och undviker, genom att
aldrig närma sig lifvets fruktansvärda hemlighet, dess höjder och dess djup.
Snillet är öfverlägset hvad det utför. Dess tanke är öfverlägset dess
verk. Medelmåttan står lägre hvad hon utför. Hennes verk är inte
förverkligandet af en idé, det är ett efter vissa regler utfördt arbete. Snillet
finner . städse sitt verk ofulländadt. Medelmåttan är uppfyld af hvad som
är hennes, uppfyld af sig själf, uppfyld af det som är intet, uppfyld af
tomhet, uppfyld af fåfänga. Fåfänga! Den förhatliga varelsen ^gömmer sig
ju helt och hållet i dessa båda ord: kallsinnighet och fåfänga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
