Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Stockholms sommarteatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
gäng. »Texas Jack» kunde ha varit en ganska rolig pjäs i all sin
burleskhet och tokighet, om blott den hade spelats med betydligt mera
bredd och schvung och sprakande uppsluppet humör. Det gäller
samtliga, förutom att fröken Magnussons komik går otillåtligt mycket i stil af svensk
kökspigesimpelhet. Och till sist hvad är det för idé af öfversättare eller
direktör, som föranleder till begagnande af sådana uttryck som riksdagen,
riksdagsman etc. uti denna pjes.
Aseendet af utstyraelstycken eller af romantiska sagopjeser,
sentimentala melodram etc. behöfver visst inte vara ett nöje att förakta. Men
det är under förutsättning hvad den senare sortens pjäser beträffar att
innehåll och utförande ej absolut omöjliggöra illusion och stämning.
»Den sköna Melusina» verkade frånsedt den yttre utstyrseln ganska matt
just genom sitt sentimentala poesifattiga innehåll, som till på köpet var
ganska tråkigt och därigenom att med utförandet i allmänhet var det
som det kunde. Den ende, hvars organ kan lämpa sig för stycken af
detta slag, var hr Engelbrecht, som understundom kan inlägga något fint
och vårdadt; om fröken Lindzén är redan taladt, likaså om fröken
Frieberg, men ehuru hon tillhör den berömda utbildningsanstalt, som
benämnes Dram. teaterns elevskola, så är det svårt att profetera något för
eller mot hennes teateranlag; den outbildade organen och
ansiktsuttrycket saknade sä godt som fullständigt alla stämningsframkallande
egenskaper.
Den yttre utstyrseln, har med rätta berömts, om ock loforden
understundom varit något för superlativa och ej fästande behörigt afseende
på hvad här setts vid många föregående tillfällen.
Innan pennan för denna gång nedlägges, må dock tillåtas ett ord
om ett ganska prosaiskt ämne — nämligen om gamla skådespelare.
Dessa båda sommarteatrar ha nu liksom en och annan föregående
turné låtit oss förnya bekantskapen med sceniska artister, hvilka kunna
vara ytterst respektable som privatpersoner, plikttrogna och arbetsamma
som utöfvande sceniska artister, men hos hvilka ändå funnits ett eller
annat, som gjort att man med jämnmod att inte säga tillfredsställelse
sett dem draga ut i landsorten för att som man då tänkte för all
framtid där förblifva. De behöfva alls inte vara sämre än åtskilliga vi fä
di agas med här i Stockholm, men under vära tämligen otillfredsställande
teaterförhållanden kan ett afskiljande af krafter, som här förbrukats eller
på hvilka man tröttnat, och deras ersättande med sådana, som
åtminstone ega nyhetens fördel och hos hvilka man tills vidare kan inbilla sig
en möjlighet af utveckling, ha sina behag. ’
Några namn vill jag ej nämna, så mycket mer som dessa
teaterföretags beskaffenhet till en del förklarar och ursäktar detta förhållande.
Men hr Ranft skall öfvertaga en stående teater här i Stockholm, och
äfven oni man är försiktig i sina förväntningar och förhoppningar, sä vill
man ändå hoppas något af honom och det skulle onekligen vara en
missräkning, om man funne den trupp, hvarmed han skall utföra sin
stock-holmskampanj, i någon nämnvärdare grad uppblandad med sådana
element som nu antydts. Vid alla andra teatrar fins det mer än nog med
sådana som äro absolut stelnade i tråkighet eller i talanglöshetens rutin.
Gaspatone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
