Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - En stor skald till sin Mæcenas eller Carl David af Wirsen till Anders Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
£n stor skald till sin JMæeenas
eller
Carl David af Wirsén till Anders Lundin.
Vår föresats att uti denna tidskrift, företrädesvis tidspsykologiskt,
teckna de af våra mera bemärkta stora och små män och kvinnor, hvilkas
göranden och låtanden, karaktärer och lefnadsöden lämpa sig för en sådan
skildring med anspråk på allmännare intresse, har i dessa
sommarvistelse-tider ej ännu hunnit öfvergå från förberedelsestadiet. Huruvida den
nyligen bortgångne, i lifstiden mest för sitt nit att kontribuera till
tullpartiets stridskassa, sin kolossala rikedom och sin öppna taffel bekante
kungsholmsdonatorn egnade sig för ett sådant galleri, är en sak vi äro
ovisse om. För att emellertid i någon mån godtgöra en eventuel
försummelse och på samma gång fylla den ännu kärare och mer hedrande
plikten att till tjänst och nöje för den stora kretsen af nutida och
framtida beundrare af och forskare uti den permanente svenska
akademisekreteraren Carl David af Wirséns andliga och världsliga skaldskap
konservera en eljes lätt förbisedd och bortkommen poetisk dagslända, tro vi
oss göra en god sak, då vi aftrycka följande tämligen okända Wirsénska
kväde;
Till Anders Lundin,
den 24 oktober 188g.
På nytt oktoberdagen nalkas,
Din glada fest och hedersdag,
Och åter gamla gardet skalkas
I vänsällt hus och muntert lag.
Du dina sextiosju nu fyller.
Och gull ej blott men sol förgyller
Din lefnadsqväll med vänlig min,
Och ropet skallar: skål Lundin.
Hur ofta, gamla eller unga,
Ha’ vi från lifvets släp och slit,
Från dagens arbete och tunga
Så gerna qvistat öfver hit!
Här fick, i glädtig sammänlefnad
Man andas ut och känna trefnad,
Hit flögo mödans arbetsbin
Att suga nektar hos Lundin*
* En liknelse, som både i poetisk fägring och smidig trohet mot verkligheten
nästan står värdigt vid sidan af den ypperliga bild, skalden för tva och tjugo ar sedan
använde om Upsala studenter i hyllningen till den nuvarande konungen:
»Det sjuder under blad och bark,
O konung, i din kronopark.»
Tyvärr ha dessa två rader icke fått ingå i den resp, poemsamlingen. Skall det
gå på samma ölyckligå sätt för all framtid med hyllningen till Kungsholmskungen ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
