Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - I begynnelsen, poem af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o3
Och Människan såg uti anden,
hur framtidens förlåt brast,
och fattade kvinnan vid handen
och slöt henne till sig fast.
“Mig anar, att strid skall stånda
emellan mitt blod och dig,
■att tungsamt i ve och vånda
jag städs skall vandra min stig.
“Men, se vid min sida kvinnan —
ung är hon och vek och späd
och skälfvande såsom innan
orkanen en kulles träd.
“Dock, svigt ar, hon än, hon följer
min vandring, ehvart den går,
om ncdten stigarne höljer
eller dag öfver leden står.
“Mitt hus kan med jorden du jämna,
att kvar ej blifver dess namn —
■men, glöm ej, jag kan mig hämna
hvar natt uti kvinnans famn.
“Vår älskog en frukt skall bära
af trotsig yngling och mö,
att skörden af tankar skära
-ur mina aningars frö.
“Jag hör det ur fjärran brusa
som åska och stormars dån
och hälsar till dagar ljusa
min andes friborne soW- . . .
An natten låg öfver heden,
där Mannen med Kvinnan stod —
■men fjärmast bort öfver leden
rann morgonen, röd som blod.
Emil Kléen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
