Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Från Norrlands skogsbyggder. III. Sågverkskommunen A., en högtragisk medeltyp för abnorma likar, af Simson - 5. Sista drabbningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
operationer, som skulle framställa klena utsikter för pastoratets näste
inne-hafvare. Ett dödfödt förslag om afsöndring af anexen i Sjö med
åtföljande lönebidrag utgafs hafva kommit till världen med själfva segerhufvan
på nacken. Och så hade i god tid företagits spegelfäkteri med förslaget
om en pastoratsadjunkt, kanske verkligen menad såsom ett nytt redskap
till förtryck och fördummelse, men nu i första hand framhållen såsom en
framtida deltagare i pastoratsinkomster, så att efter aflöning af
komministern på Ön skulle bara ett armt nödbröd återstå för denna ögonsten.
Trots allt detta fick han fyra rätt kraftiga medtäflare, men
krafla-des upp på ett förslag, som väckte formlig häpnad Öfver hela stiftet.
Den ecklesiastika regeln är ju, som bekant, ena gången så, andra gången
si, tredje resan annorlunda. Men här tillämpades principen så i ena reso
jämsides med principen annorlunda. Den till tjänsteåren närmast främste
underkändes med afseende på meriterna och den främste i meriter, som
hos honom voro ovanligt vägande, underkändes med afseende på
tjänsteåren. Sedermera hafva dessa afseenden ej legat någondera till hinder i
ett fall af full jämförlighet. Den kraft, som verkade perturbationen i
detta befordringsmål, torde ha varit en af residenten Fyrk gifven
försäkran, af 33,000 fyrks vikt och trovärdighet på hvarje stafvelse, att
denna ögonsten vore så ofantligt passande för pastoratet, d. v. s. för
residenten själf efter den tydliga grundsatsen:
— »Pastoratet det är jag!»
Emellertid fick nu ögonstenen efter allt möjligt konstskydd sista
rummet i sida med två medtäflare, som voro honom ojämförligt
öfverlägsna i alla afseenden.
I fråga om heder och karaktär, egenskaper som nu voro
bondemenighetens enda ögonmärke, kunde icke ens någon jämförelse komma
på tal.
En förbittrad valstrid förbereddes.
Närmast allt hvad sågverksfolk hette jämte talrika vasaller och
nådabarnen därtill fylkade sig på ena sidan.
Den öfriga menigheten kände sig icke dess mindre ganska stark
omkring mäster Johannes och sin kandidat.
Dock . vägde ställningen så, att utgången allmänt ansågs bero på
oberäkneligheterna i den kritiska stunden.
Hör! Där skallar från kvinnor och barn vära drabbningars
osviklige föregångare, det förlamande skräckropet:
— »Ve de besegrade!»
Och det kom denna gång i en rätt egendomlig form:
— »Om prästen här går igenom, huru går det med oss, som röstar
emot? Han äter upp en i ringaste rot!» sade en.
— »Det kan då vara oss, de äldre, men det värsta är, att han
slår hatet till barnen», sade en annan.
— »Ja, gammal eller ung, fä vi ingen lefvande ro på jorden för
odjuret där! Och nog går det att äta upp oss, om han bara får
verks-herrame till hjelp!» kunde en tredje säga.
Se där ett betecknande tänkesätt om den herde, som residenten
Fyrk fann sä lämplig för pastoratet.
Och sedan det dråpliga skälet att nedlägga sina röster eller lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
