Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Från Norrlands skogsbyggder. III. Sågverkskommunen A., en högtragisk medeltyp för abnorma likar, af Simson - 6. Tragikomisk epilog till dramat. Man tänker ståta i den slagnes rustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Nu kom turen till sågverkskommunen Å, den närmaste i raden.
— »De’ är bara en liten penningfråga. Och för folkupplysningen
finns här alltid pengar!» försäkrar den segrande plutokratien med ett
påtagligt nit att göra mäster Johannes öfverflödig i ett som allt.
Till trehundra kronor från enskild hand voterade stämman lika
mycket och därtill lades 100 kronor ur en donation, inalles 700. Ett
lika stort statsanslag bekoms och inom en handvändning voro 14OO
kronor på ett bräde för det året.
Föreläsare kunde ju fås för hyggliga arvoden. Som inspektör öfver
det hela tronade - nya kyrkoherden och den omedelbara ledningen fick
konsul H., den bereste mannen med den mångsidiga bildningen. Nu
skulle man få se på ett storverk!
Men verket har knappast varit i gång en månad, då konstlade
medel måste tillgripas för att besätta de tomma salarna till dräglig syn
för de stackars föreläsarna.
Ett kunde väl vara de lärde stadsherrarnas väl mycket ensidiga
repertoar af idel historiska framställningar, hvilka hade bra liten
anslutning till behof och åskådning. Hvad kunde gamle Johannes Rubeckius,
med all talang presenterad för resten, lära Å.-borna? Att ännu bättre
se hvilken kältring till präst blef dem påtrugad, kanske?
Ett annat var väl också naturvetenskapernas onödigt klena
representation genom en tandläkare, som pratar om tänder, en folkläkare,
som alldeles afgjordt saknar framställningsförmåga, och en jägmästare,
som visst slog an, men saknar tid och kanske äfven repertoar.
Något gjorde också den konfysa och nyckfulla ledningen, som
korsade och splittrade föreläsarnes planer.
Men hufvudsaken var att detta bildningsarbetes populära
grund-läggare ej inbjöds att taga del däri, helst nu till en klok försoningsgärd.
Och menige man i Å hade nog af sin förstämning som det
redan var.
Nej, i plutokratiske båtshakar i A kommun!
I faren vill som Simon Magus, då han för rama penningar
ville köpa andens gåfva!
Bönder med handledning af en förståndig folkskollärare kunna
handskas med kulturens fina blomster, men icke edra järnklor!
Hvad I förmån är att förstöra en odling, men att bygga upp
eller fullborda en sådan — han I verkligen tilltrott er det?
Monumentala benrangel, hvitmenade grifter och öde fält, det är hvad
I åstadkommen.
Och före nästa islossning kunnen I, med åberopande af otack
och bristande intresse, ödelägga äfven detta odlingsfält iuom orten
— till bevis, att allting vissnar under edert välde.
Det lyckades er till sist att slå jätten lytt, I heder smän!
Att bära hans rustning och lyfta på hans svärd, det voren I
för små till.
Simson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
